Jag vägrar att inse, du sviker mig alltid
Idag skulle vi egentligen ha skicka in alla ansökningshandlingarna, eller ja imorgon då, men vi fick lite dispans och ska skicka in allt på Tirsdag. Oturligt nog är far i Italien och åker skidor, och självklart glömde vi att han skulle skriva på papper. Men skönt det för jag har mycket i skolan och hinner inte direkt fundera över alla miss universe-frågor.. har i och för sig väldigt mycket nästa vecka också i skolan. Men då vet jag vad jag gör denna helg! Underbart.
I've been this way with so many before, but this feels like the first time
För er som funderar på att åka som utbytesstudent och inte vet vilken orginisation ni ska åka med. Explorius erbjuder detta:
- Stöd en Afrikans elev under året
One-to-One Aiducation innebär att Explorius stöttar en afrikansk elev med skolavgifterna under ett läsår för varje utbyteselev som reser via Explorius. Beroende på land, Tanzania eller Gambia, betalar vi hela eller del av skolavgiften under ett helt läsår. Explorius har fokuserat på området kring Nzega i Tanzania och byn Kartong i Gambia. Explorius kommer även att stötta fortbildning av lärare i Tanzania under de kommande åren då det råder stor brist på utbildade lärare. Explorius har under förra året också bidragit till att bygga upp ett bibliotek i byn Kartong i Gambia, ett projekt som vi fortsätter att stödja även under detta år.
ÅK TILL AFRIKA
När Explorius studenter har upplevt sitt fantastiska och lärorika år som utbytesstudent kommer vi att ge varje familj möjligheten, inget tvång, att fortsätta stödja sin fadderelev under det nästkommande året. Explorius kommer också att anordna resor till Afrika där både Explorius elever och föräldrar är inbjudna. Då kommer vi också att besöka de skolor som Explorius stöttar samt få tillfälle till att träffa faddereleverna.
Jobba som volontär i Afrika
Om man vill och har lust så kan man som Explorius utbyteselev också åka ner till Afrika och jobba som volontär under en kortare eller längre tid. Explorius kommer att skicka ut mer information om dessa möjligheter vid utbyteselevens hemkomst.
- Projekt för klimatkompensering
Explorius planterar 50 träd per utbytesstudent för att kompensera CO2-utsläpp som genereras av studenternas flygresor.
Ger ett stor plus till explorius för detta! Dom planterar träd för våra flygresor, så får man inte lika dåligt samvete över flygresan och alla utsläpp. Du får chansen att åka som volontär till Afrika, vilket är super det med. Det har jag alltid velat. Och självklart gör du så mycket för en människa som inte alls har samma möjligheter som dig själv, genom att betala deras skolavgift så att dom kan utbilda sig! Det här gillas mycket från min sida. Stort STORT plus!
I hope you don't mind that I put down in words, how wonderful life is, when you are in the world
Inatt, när jag stod på dansgolvet, slog det mig. Jag ska vara borta i ett år. Ett helt år. Från allt. Ganska läskig känsla, för just nu förstår jag det inte, att jag ska vara borta så länge och att jag verkligen ska åka, men just i det ögonblicket så fattade jag verkligen att jag ska åka till Usa. Går inte att förklara känslan. Vet inte om det kändes så jävla bra eller om jag blev rädd. Nu är det som bortblåst och det verkar lika avlägset igen och det känns som om jag ska stanna här hemma. Inte att jag ska bo i ett annat land i ett år.
Just because I'm hurting, doesn't mean that I'm hurt
Hej, tänkte bara säga att jag överlevde ALLA TRE sprutor, hejdå!
Big girls don't cry
Ska ta första sprutan mot hepatit B imorgon. Mamma kan inte följa med och hålla handen. Kanske tar med pojken min. Annars får jag hålla mig själv i handen. Får sitta och gråta (risken finns) i väntrummet innan. Helt själv. Big girls don't cry, yeah right.
When I miss you I can just look up, and know the stars are holdning you
Okej... Det här med ansökningshandlingarna. Det är ju hur krångligt som helst att fylla i allt med medication osv. Som om jag vet exakta datumet på när jag haft vattenkoppor.. Nåväl, min snälla mamma hjälper mig. Så förhoppningsvis behöver jag inte tänka själv eller ringa alla de samtal till vårdcentraler osv för att få svar på allt som ska fyllas i. Sköööönt.
Ja dom där amerikanarna ska då veta minsta lilla detalj..
Däremot.. något min mor inte kan göra åt mig. TA SPRUTOR. Men åh, jag har sådan fobi. När jag skulle ta livmoderhalscancer sprutorna (som mamma tvingade mig till att ta med anledningen "Tror du det gör mindre ont med cancer??") så satt jag innan varje spruta i väntrummet och grät som en 5-årig liten skitunge som tappat sin glass. Dom vuxna människorna runt omkring kollade lite konstigt på mig. Men jag hatar det. VILL INTE, VILL INTEEE! Förhoppningsvis har jag tagit redan för hepatit A och B (vilket bara dom två är 5 st sprutor), så jag slipper dom. Men dels tänker dom ta något prov på mig på fredag då dom sticker in en jävla nål under huden och sprutar in nått för att se om jag reagerar. Sen något mer, minns inte vad. Lär ju dö innan jag kommer till Usa.
Men hoppas att jag överlever :) Vore ju synd om så vore att jag inte gjorde det.
Ja dom där amerikanarna ska då veta minsta lilla detalj..
Däremot.. något min mor inte kan göra åt mig. TA SPRUTOR. Men åh, jag har sådan fobi. När jag skulle ta livmoderhalscancer sprutorna (som mamma tvingade mig till att ta med anledningen "Tror du det gör mindre ont med cancer??") så satt jag innan varje spruta i väntrummet och grät som en 5-årig liten skitunge som tappat sin glass. Dom vuxna människorna runt omkring kollade lite konstigt på mig. Men jag hatar det. VILL INTE, VILL INTEEE! Förhoppningsvis har jag tagit redan för hepatit A och B (vilket bara dom två är 5 st sprutor), så jag slipper dom. Men dels tänker dom ta något prov på mig på fredag då dom sticker in en jävla nål under huden och sprutar in nått för att se om jag reagerar. Sen något mer, minns inte vad. Lär ju dö innan jag kommer till Usa.
Men hoppas att jag överlever :) Vore ju synd om så vore att jag inte gjorde det.
Two is better than one
Just det. Skulle hyra film igår. Då hittade jag denna. Var bara tvungen att se. Klart jag fattade att den sög, riktigt B-film, men bara för att.
I always fall for your type
Sitter i min säng med alla ansökningshandlingar! Längtade tills dom skulle komma, för ville att det skulle hända något angående Usa. Men nu vet jag inte. Haha. Väldigt många svåra frågor att klura på, sådant är jag tyvärr inte jätte bra på. Annars är det papper om "medical information/imminization history", brev till familjen (du och dina föräldrar skriver ett varsitt), papper som läraren ska fylla i, personuppgifter, ett papper att kryssa i vad man har för intressen osv, Regler, lite foton att skicka med och sådant smått och gott. Två hela papper med regler man inte får bryta, dom flesta är väl ganska uppenbara. Har inte läst egenom dom så noga, men mammsen sa att varken familj eller kompisar får komma och hälsa på under året. Det kan väl inte stämma? Attans jag som lovat att alla får komma till Usa.
I alla fall lär det ta ett tag att fylla i alla papper. Har till 21 mars på mig. Men ska försöka få iväg det så snabbt så möjligt. Ju snabbare jag får iväg ansökningshandlingara, desto snabbare får jag ju faktiskt min värdfamilj. Spännande, spännande.
Peace
I alla fall lär det ta ett tag att fylla i alla papper. Har till 21 mars på mig. Men ska försöka få iväg det så snabbt så möjligt. Ju snabbare jag får iväg ansökningshandlingara, desto snabbare får jag ju faktiskt min värdfamilj. Spännande, spännande.
Peace
Yeah I think you're really cute, but I think you should know, I just came to say hello
Pluggar lite spanska. Eller pluggade. Yo he estudiado. Lite. Men fann det roligare att drömma mig bort till Usa. Antar att jag kommit in i min period när det inte händer något. Lika bra för har skolan att tänka på! Men väntar på alla papper som ska fyllas i till organisationen i Usa, värdfamiljen och allt vad dom nu är till för. Vill att dom ska komma för då är jag lite närmre min placering i alla fall, lite närmre avresa och lite närmre The big apple.
Eftersom att jorden kommer att gå under 2012 kommer jag heller inte ta studenten. Så varför slösa tid på att plugga? Ska nog chilla istället! Adjos amigos!
Denna bild hade jag som fototapet förut. Tröttnade dock, men nu saknar jag att ligga och kolla på New York om kvällarna. Attans. Bättre är det att jag kommer stå på samma ställe på riktigt om ett halvår, inte brevid en vägg.
Eftersom att jorden kommer att gå under 2012 kommer jag heller inte ta studenten. Så varför slösa tid på att plugga? Ska nog chilla istället! Adjos amigos!
Denna bild hade jag som fototapet förut. Tröttnade dock, men nu saknar jag att ligga och kolla på New York om kvällarna. Attans. Bättre är det att jag kommer stå på samma ställe på riktigt om ett halvår, inte brevid en vägg.
Hej alla fans!
Lägger mig och dör lite med en film. Och en skål nudlar. Hejdå alla fans!
Den gamla goda tiden, nu kommer den aldrig tillbaks
Lite bilder från sommaren 2009. Känns så långt bort nu. The good old days. Saknar det faktiskt. Och saknar mina härliga vänner som det tyvärr inte blir av att jag träffar så ofta. Men har fina minnen!
Party in the U.S.A
Min blogg ska nu, eller ja snart, finnas med på utbytesstudent.se. Eftersom att jag ska åka till usa ett år. Som utbytesstudent. Undra om det går in om jag säger det tillräckligt många gånger? Utbytesstudent till Usa i ett år, ett år.. Hmm.
I alla fall för att få ha med sin blogg där måste man svara på några intervju frågor, som även kommer finnas på hemsidan. Tänkte dela med mig av mina svar här:
8 snabba frågor & svar
Choklad eller glass? Glass
Politik eller sport? Sport
Michael Jacksson eller Madonna? Madonna
Fotboll eller Amerikansk football? Fotboll
Coca Cola eller Fanta? Coca cola
Morgon eller kvällsperson? kvällsperson
Windows eller Mac? Windows
Snö eller strand? Strand
Hamburgare eller sushi? Hamburgare
Kloka ord
Tjugo år från nu kommer du att vara mer besviken över de saker du inte gjorde än över de saker du gjorde
Intervju
Vem är du? :)
Emmie var namnet som sagt. Jag fyller 18 i november, dock ett tag kvar, och bor i Eskilstuna. Jag är väldigt normal. Pedantisk. Frisk. och icke-rökare. Om jag fick beskriva mig med tre ord: Omtänksam, glad och snäll, passar nog ganska bra in. Till sommaren beger jag mig till Usa som utbytesstudent, vidgar mina vyer.
Hur ser en vanligt dag ut för dig just nu?
Ingen dag är den andre lik, men jag går i 2:an på Rekarnegymnasiet i Eskilstuna, inriktning företagargymnasiet. Där håller jag hus för det mesta under vardagarna. Mycket plugg, men annars jobbar jag, skrattar med mina underbara vänner och pussas med världens mysigaste kille :)
Varför ska personer följa din blogg?
För att få en inblick i hur det är att bege sig ut i världen, helt själv som 17-åring, som utbytesstudent. Jag vet själv hur många frågor jag har angående det mesta och i min blogg vill jag att de som är intresserade utav att åka som utbytesstudenter ska kunna få svar på många utav dom.
Vad gjorde att du ville åka iväg som utbytesstudent?
Det har alltid varit min dröm, så länge jag kan minnas. Och nu ska jag äntligen få leva min dröm, även om jag faktiskt inte förstått det än.
Hur funderade du när du valde USA? Regionsval?
Usa har alltid varit det självklara för mig. Ett tag var jag även inne på Australien, men att få uppleva high school i Usa är något jag bara kan göra en gång i livet. Till Australien ska jag också, men det behöver nödvändigtvis inte vara som utbytesstudent. Jag har inte gjort något delstatsval i och med att jag anser att det är viktigare att hamna i en bra familj jag trivs med. Vart den toppen-familjen befinner sig har inte så stor betydelse, det blir ett stort äventyr varsom!
Vilka är de största rädslorna nu innan du åker iväg?
Jag är inte rädd för mycket, men kanske det kommer längre fram, vad vet jag. En rädsla har jag dock och det är hemlängtan. I ena sekunden är jag jätte glad för att jag faktiskt tar chansen till att göra detta och vill bara åka med en gång. Men i andra sekunden vill jag bara stanna i tiden här och nu med mina nära och kära. Vad tänker jag med när jag lämnar dom frivilligt för ett år!? När jag är lite nere och får "hemlängtan", fast jag inte ens åkt, och fast jag inte ens ska det förens om 6 månader, så försöker jag leva i nuet. Det löser sig säkert och klart man får hemlängtan, men det blir inte bättre utav att deppa. Dessutom finns det inget jag kan göra åt saken nu och det är lång tid kvar innan jag behöver bekymmra mig. OCH kunde det varit värre. Tänk på dom barn som inte har en familj eller vänner att få hemlängtan till, eller ens mat och vatten för att överleva. Som varje dag måste kämpa för sitt liv. Ja det kan faktiskt vara mycket värre!
Vad ser du fram emot mest när du tänker på ditt utbytesår?
ALLT! Eller kanske inte allt, men det mesta. Att få åka till ett annat land med andra kulturer, en helt annan miljö, bo i en familj och skaffa sig nya vänner och erfarenheter som jag kan ha nytta utav hela livet.
Vad längtar du efter just nu?
Min pojkvän. Som varit i Spanien. I 5 dagar...
Så dyker jag förhoppningsvis upp på deras hemsida inom en snar framtid!
I alla fall för att få ha med sin blogg där måste man svara på några intervju frågor, som även kommer finnas på hemsidan. Tänkte dela med mig av mina svar här:
8 snabba frågor & svar
Choklad eller glass? Glass
Politik eller sport? Sport
Michael Jacksson eller Madonna? Madonna
Fotboll eller Amerikansk football? Fotboll
Coca Cola eller Fanta? Coca cola
Morgon eller kvällsperson? kvällsperson
Windows eller Mac? Windows
Snö eller strand? Strand
Hamburgare eller sushi? Hamburgare
Kloka ord
Tjugo år från nu kommer du att vara mer besviken över de saker du inte gjorde än över de saker du gjorde
Intervju
Vem är du? :)
Emmie var namnet som sagt. Jag fyller 18 i november, dock ett tag kvar, och bor i Eskilstuna. Jag är väldigt normal. Pedantisk. Frisk. och icke-rökare. Om jag fick beskriva mig med tre ord: Omtänksam, glad och snäll, passar nog ganska bra in. Till sommaren beger jag mig till Usa som utbytesstudent, vidgar mina vyer.
Hur ser en vanligt dag ut för dig just nu?
Ingen dag är den andre lik, men jag går i 2:an på Rekarnegymnasiet i Eskilstuna, inriktning företagargymnasiet. Där håller jag hus för det mesta under vardagarna. Mycket plugg, men annars jobbar jag, skrattar med mina underbara vänner och pussas med världens mysigaste kille :)
Varför ska personer följa din blogg?
För att få en inblick i hur det är att bege sig ut i världen, helt själv som 17-åring, som utbytesstudent. Jag vet själv hur många frågor jag har angående det mesta och i min blogg vill jag att de som är intresserade utav att åka som utbytesstudenter ska kunna få svar på många utav dom.
Vad gjorde att du ville åka iväg som utbytesstudent?
Det har alltid varit min dröm, så länge jag kan minnas. Och nu ska jag äntligen få leva min dröm, även om jag faktiskt inte förstått det än.
Hur funderade du när du valde USA? Regionsval?
Usa har alltid varit det självklara för mig. Ett tag var jag även inne på Australien, men att få uppleva high school i Usa är något jag bara kan göra en gång i livet. Till Australien ska jag också, men det behöver nödvändigtvis inte vara som utbytesstudent. Jag har inte gjort något delstatsval i och med att jag anser att det är viktigare att hamna i en bra familj jag trivs med. Vart den toppen-familjen befinner sig har inte så stor betydelse, det blir ett stort äventyr varsom!
Vilka är de största rädslorna nu innan du åker iväg?
Jag är inte rädd för mycket, men kanske det kommer längre fram, vad vet jag. En rädsla har jag dock och det är hemlängtan. I ena sekunden är jag jätte glad för att jag faktiskt tar chansen till att göra detta och vill bara åka med en gång. Men i andra sekunden vill jag bara stanna i tiden här och nu med mina nära och kära. Vad tänker jag med när jag lämnar dom frivilligt för ett år!? När jag är lite nere och får "hemlängtan", fast jag inte ens åkt, och fast jag inte ens ska det förens om 6 månader, så försöker jag leva i nuet. Det löser sig säkert och klart man får hemlängtan, men det blir inte bättre utav att deppa. Dessutom finns det inget jag kan göra åt saken nu och det är lång tid kvar innan jag behöver bekymmra mig. OCH kunde det varit värre. Tänk på dom barn som inte har en familj eller vänner att få hemlängtan till, eller ens mat och vatten för att överleva. Som varje dag måste kämpa för sitt liv. Ja det kan faktiskt vara mycket värre!
Vad ser du fram emot mest när du tänker på ditt utbytesår?
ALLT! Eller kanske inte allt, men det mesta. Att få åka till ett annat land med andra kulturer, en helt annan miljö, bo i en familj och skaffa sig nya vänner och erfarenheter som jag kan ha nytta utav hela livet.
Vad längtar du efter just nu?
Min pojkvän. Som varit i Spanien. I 5 dagar...
Så dyker jag förhoppningsvis upp på deras hemsida inom en snar framtid!
I don't see what anyone can see in anyone else but you
Det vackraste jag vet är att se dig när du sover
Här råder stilla frid och jag glömmer både rum och tid
Du ligger här bredvid och jag känner hur du andas
Att älskas utav dig är det vackraste för mig
Så sagolikt det är att se morgondimman lätta
När mörkret sakta flyr och att se hur dagen åter gryr
En kylig morgonbris sakta sveper genom rummet
Jag kryper tätt intill, lycklig för att du finns till
Stunder av stillhet ett ögonblick av ro ibland
Stunder av lycka att bara ha varann
Det är en rikedom att få älska och att älskas
Vår kärleks varsamhet är det vackraste jag vet
Det vackraste som finns är att vara någon nära
När månen lyser klart över skog och mark så underbart
Du ligger här bredvid och jag känner hur du andas
Att älskas utav dig är det vackraste för mig
Stunder av stillhet ett ögonblick av ro ibland
Stunder av lycka att bara ha varann
Det är en rikedom att få älska och att älskas
Vår kärleks sårbarhet är det vackraste jag vet
Du ligger här bredvid och jag känner hur du andas
Att älskas utav dig är det vackraste för mig
So long, suckers!
Okej, jag kommer nog aldrig förstå att jag ska bo i USA ett år. Det är för orealistiskt för att det ska gå in i mitt huvud. Jag lovar att jag inte ens kommer fatta det när jag väl är där. Idag finns det i alla fall ingen återvändo. Eller det kanske finns det tills första betalningen är avklarad? Skickade in "ja-tack-jag-accepterar-min-plats-hos-explorius-utbytesprogram-år-2011/2012"-kortet. Eller kort och kort. Två papper med lite uppgifter att fylla i, lite små kul sådär. Det fanns två avbeställningsskydd att välja på. Det första kostar ca 500 och då får man pengarna tillbaka ifall att någon i familjen/släkten avlider innan avresa, eller om man blir sjuk och inte kan åka. Det andra ligger på runt sextusennågonting och då är det fritt att avboka när du vill, innan avresa, och få pengarna tillbaka. Självklart kryssade far min inte i det andra alternativet. Lika bra så att jag inte ångrar mig. Vilket betyder att jag har ungefär 6 månader kvar innan jag åker. Låter dock fruktansvärt mycket. Men jag är ändå inte säker på om jag vill att det ska gå snabbt. Fast jag har ändå inte fattat att jag ska åka. VILKET JAG SKA !?
Baby I just wanna dance, I don't really care
yeees, jag blev antagen! JAG BLEV ANTAGEN! 
Emmie Norman
as you move on, remember me
Kom hem precis. Hoppades innerligt på att köket var städat. Vilket det såklart inte var. Det såg precis ut som när jag lämnade det för ett dygn sedan. Så nu ska jag sätta på musik och sanera köket. Min favorit sysselsättning! Inte så troligt, vem gillar att städa?. Det är super äckligt och vill helst låta bli. Men mitt kök börjar bli rätt rörigt och då får jag panik för att det är så äckligt, så måste ta tag i det någon gång. Stackars mamma som måste städa undan efter oss varje dag..
Har i alla fall fixat allt till explorius igår. Jag fick svar idag där dom sa att dom fått in betygen och skulle kolla igenom massa saker och sedan bedömma om jag blivit antagen eller inte. Jag har väntat tillräckligt länge nu och ber till gud att dom hör av sig idag! Så lång tid mer nu får det faktiskt inte ta.
Emmie Norman
Har i alla fall fixat allt till explorius igår. Jag fick svar idag där dom sa att dom fått in betygen och skulle kolla igenom massa saker och sedan bedömma om jag blivit antagen eller inte. Jag har väntat tillräckligt länge nu och ber till gud att dom hör av sig idag! Så lång tid mer nu får det faktiskt inte ta.
Emmie Norman
världens bästa famor
Denna kväll spenderade jag lite kvalitets tid med min farmor. Först fick jag min favoriträtt efter jobbet: Kottletter med potatis och sås. Egentligen sås med potatis och kotletter. Måste bara påpeka att min farmor gör världens godaste sås. Helt sinnes. Skulle kunna äta bara en hel tallrik med sås. Haha.. Framår kvällen åt vi hembakta bullar och drack varm choklad. Riktigt mysigt. Sen har hon köpt en dator som hon inte förstår sig på. Så har förklarat lite baskunskaper om hur man använder en dator. Älskar min farmor. Hon är världens bästa. Ställer alltid upp och gör godaste såsen. Tack för att du finns farmor <3
Remember yesterday, dream about tomorrow, live today
OBS!! VÄRLDENS LÄNGSTA INLÄGG
Sådär! Nu har jag varit riktigt duktig. Har fixat fram en ny kopia av betygen. Scannat in dom i datorn och sedan sent iväg dom till explorius. Fick ett mejl igår där dom skrev att det börjar bli ont om platser och att jag behöver skicka in betygen snarast.. Vore ju synd om platserna tog slut. För jag hade faktiskt med en kopia av betygen som jag lämnade på intervjun. Men men, om allt har gått som det ska borde jag få reda på om jag kommit in inom en ganska snar framtid. Vill bara ha det bekräftat, för tycker det är jobbigt att gå runt och ora sig för att jag kanske inte blir antagen. Det här är ju min dröm. Och jag har äntligen samlat mod till mig att åka iväg ett helt år. Egentligen är jag inte speciellt nervös. Ett tag precis efter att jag skickat in en intresseanmälan fick jag panik. Jag har velat åka som utbytesstudent till USA och gå på high school så länge jag kan minnas. Det har alltid varit min dröm, jag längtade som fan efter det året jag fyllt 14 och äntligen fick åka. Men sen dess har det runnit ut i sanden varje år. Men jag vet att jag måste göra det här. Jag vill inte vakna upp en dag och ångra mig. För då kommer det vara försent. Så jag skickade in en intresseanmälan och var super taggad. Men det som alltid varit min dröm blev plötslig inte lika självklart. Jag fick panik. Inte kunde jag lämna allt här hemma? Jag är inte nervös över allt som kommer, utan det jag lämnar bakom mig. Världens bästa familj, toppen vänner och min älskling som jag älskar över allt annat. Jag måste ju vara sjuk i huvudet som bara åker bort i ett år och kommer antagligen inte träffa någon utav dom under den tiden. Men efter att älsklingen övertalat mig att åka, för han vet ju att det är min dröm och har varit det i så många år, så kändes det lite bättre.
Idag har jag lite hemlängtan igen. Men jag försöker att inte tänka på det. Det är ca 6 månader kvar tills jag åker, om jag nu kommer in (vilket jag SKA göra) och det blir inte bättre utav att ora sig. Det är som en berg-och-dal-bana, först är jag hur taggad som helst, längtar hur mycket som helst och vill bara att det ska bli sommar så att jag får åka iväg på mitt livs äventyr. Sen ibland går det neråt. Tänk om jag får jätte mycket hemlängtan och bara ligger i min säng och gråter?
Min älskling åkte till Spanien idag för att spela fotboll i 5 dagar. Jag saknar honom redan super mycket. Han är ändå bara borta i 5 dagar. Jag är borta i typ 500 dagar. Nej inte riktigt men det känns som om jag aldrig kommer träffa människorna här hemma igen. Som om jag lämnar dom för alltid. Ja, jag vet. Just nu åker jag ner för en väldans nerförsbacke. Men snart går det uppåt och jag kommer längta lika mycket igen som jag brukar göra vanligtvis. Men tanken med den här bloggen är att blivande utbytesstudenter, självklart andra också, ska kunna följa mig och allt som händer kring mitt år i USA. Jag har så många frågor om allt, och jag vill skriva så mycket som möjligt här. Om hur jag känner, vad som händer innan och sedan allt jag kommer göra under året i USA och allt vad det innebär. Och på så vis hoppas jag kunna svara på många utav någon annans frågor. Även om det innebär att jag har lite panik över vad jag faktiskt ger mig in på. En vän sa "Om du längtar hem alldeles för mycket är det faktiskt bara att åka hem, men jag beundrar dig sjukt mycket för att du tänker åka. Jag skulle aldrig våga". Och det har väldigt många sagt. Dom vill åka, men skulle aldrig våga. Men det gör jag. Och jag är fan bra för att jag gör det!!
Emmie Norman
Sådär! Nu har jag varit riktigt duktig. Har fixat fram en ny kopia av betygen. Scannat in dom i datorn och sedan sent iväg dom till explorius. Fick ett mejl igår där dom skrev att det börjar bli ont om platser och att jag behöver skicka in betygen snarast.. Vore ju synd om platserna tog slut. För jag hade faktiskt med en kopia av betygen som jag lämnade på intervjun. Men men, om allt har gått som det ska borde jag få reda på om jag kommit in inom en ganska snar framtid. Vill bara ha det bekräftat, för tycker det är jobbigt att gå runt och ora sig för att jag kanske inte blir antagen. Det här är ju min dröm. Och jag har äntligen samlat mod till mig att åka iväg ett helt år. Egentligen är jag inte speciellt nervös. Ett tag precis efter att jag skickat in en intresseanmälan fick jag panik. Jag har velat åka som utbytesstudent till USA och gå på high school så länge jag kan minnas. Det har alltid varit min dröm, jag längtade som fan efter det året jag fyllt 14 och äntligen fick åka. Men sen dess har det runnit ut i sanden varje år. Men jag vet att jag måste göra det här. Jag vill inte vakna upp en dag och ångra mig. För då kommer det vara försent. Så jag skickade in en intresseanmälan och var super taggad. Men det som alltid varit min dröm blev plötslig inte lika självklart. Jag fick panik. Inte kunde jag lämna allt här hemma? Jag är inte nervös över allt som kommer, utan det jag lämnar bakom mig. Världens bästa familj, toppen vänner och min älskling som jag älskar över allt annat. Jag måste ju vara sjuk i huvudet som bara åker bort i ett år och kommer antagligen inte träffa någon utav dom under den tiden. Men efter att älsklingen övertalat mig att åka, för han vet ju att det är min dröm och har varit det i så många år, så kändes det lite bättre.
Idag har jag lite hemlängtan igen. Men jag försöker att inte tänka på det. Det är ca 6 månader kvar tills jag åker, om jag nu kommer in (vilket jag SKA göra) och det blir inte bättre utav att ora sig. Det är som en berg-och-dal-bana, först är jag hur taggad som helst, längtar hur mycket som helst och vill bara att det ska bli sommar så att jag får åka iväg på mitt livs äventyr. Sen ibland går det neråt. Tänk om jag får jätte mycket hemlängtan och bara ligger i min säng och gråter?
Min älskling åkte till Spanien idag för att spela fotboll i 5 dagar. Jag saknar honom redan super mycket. Han är ändå bara borta i 5 dagar. Jag är borta i typ 500 dagar. Nej inte riktigt men det känns som om jag aldrig kommer träffa människorna här hemma igen. Som om jag lämnar dom för alltid. Ja, jag vet. Just nu åker jag ner för en väldans nerförsbacke. Men snart går det uppåt och jag kommer längta lika mycket igen som jag brukar göra vanligtvis. Men tanken med den här bloggen är att blivande utbytesstudenter, självklart andra också, ska kunna följa mig och allt som händer kring mitt år i USA. Jag har så många frågor om allt, och jag vill skriva så mycket som möjligt här. Om hur jag känner, vad som händer innan och sedan allt jag kommer göra under året i USA och allt vad det innebär. Och på så vis hoppas jag kunna svara på många utav någon annans frågor. Även om det innebär att jag har lite panik över vad jag faktiskt ger mig in på. En vän sa "Om du längtar hem alldeles för mycket är det faktiskt bara att åka hem, men jag beundrar dig sjukt mycket för att du tänker åka. Jag skulle aldrig våga". Och det har väldigt många sagt. Dom vill åka, men skulle aldrig våga. Men det gör jag. Och jag är fan bra för att jag gör det!!
Emmie Norman
It´s like learn how to fly from fallin in love
Idag ringde jag till explorius, eftersom att jag inte fått svar och nu har det gått snart 2 och en halv vecka. Började med att höra av mig till Sara som höll i intervjun. Men hon kunde inget göra eftersom att det var huvudkontoret som skötte den delen. Efter många väntetider kom huvudkontoret fram till att varför jag inte fått svar var för att kopian på mina betyg saknades. Okej, men jag lämnade ju in den vid intervjun? Men icke hade dom fått betygen. Så han jag pratade med sa att jag skulle scana betygen och skicka till dom och så kunde jag få svar nästan på en gång. Jag: "Men jag har ju ingen scaner :(" han: "Dina föräldrar då, har dom kanske en på jobbet?" jag: "nej tyvärr dom är i sälen hela veckan.." han: "okej.. skolan då?" jag:"jo, fast vi har lov". Det här går ju hur bra som helst. Eller inte bra alls. Jag måste alltså skicka betygen med posten. Vilket kommer ta ett bra tag. Så jag ringde min mamma. Jag:"mamma, vart gjorde du av mina betyg?", mamma: "Dina betyg? Har inte du dom?" Jag: "nej ni tog ju dom vid intervjun" Mamma:"nej jag har ingen aning om vart dom är.. Men ring till receptionen i skolan och fråga om dom kan skriva ut en ny kopia". Då var det bara att lyfta luren igen och hålla tummarna på att receptionen är öppen eftersom att vi har lov. Den bra nyheten var att den var öppen, den dåliga nyheten var att hon jag skulle prata med hade gått hem. Så jag får göra ett nytt försök imorgon. Fast vid närmare eftertanke ska jag nog vända upp och ner på huset. Sen ska jag hitta någon med en scanner. Jag förstår bara inte riktigt, om jag inte hade ringt idag hade dom då hört av sig och sagt att mina betyg saknades? Nåväl, får väl vänta ett tag till då innan jag får svar. Suck..
jag kommer, jag är nästan där
Hade planer för kvällen. Tyvärr fick jag avboka dem.. Så vad gör man ensam i ett stort hus? Det blir till att återse. Tills vidare får jag i alla fall spela musik hur högt som helst utan att någon klagar. Sitter även och läser bloggar av utbytesstudenter i USA. Något jag finner mycket underhållande då det inte händer något för min del när det gäller den fronten. Kan alltid drömma mig bort. I natt drömde jag, bokstavligt talat, att jag blev placerad i en familj i Maine. Delstaten längst upp i högra hörnet av USA. Jag har inte önskat någon speciell delstat i USA eftersom att jag anser att jag hellre hamnar i en bra familj än två mil ifrån L.A. Men helst skulle jag hamna lite närmare ekvatorn än Maine. Tycker absolut vintern är jätte vacker. När jag sitter inne på mitt rum. Under täcket. Med elementet på högsta värme. Annars är jag inget stort fan utav kylan. Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder. Kanske stämmer. Men jag lyckas ändå alltid frysa, spelar ingen roll vad jag har på mig. Sara, som intervjuade mig, sa att om jag ville kunde vi kolla om man kunde önska alla "lite varmare" delstater. Inte bara tre stycken speciella. Och då skulle dom försöka hitta en familj lite närmre värmen. Några sydliga delstater gränsar ju till Mexiko. Tänk att bara kunna ta bilen och sen på några timmar befinner du dig på en sandstrand i Mexiko? ¡Si por favor!
ELLER
ELLER
