utbytesstudent Usa, Utah 11/12

Ett godkänt i betyg rikare. Ett år i Usa rikare. Nu kan inget stoppa mig!

Helt sjukt hur duktig man kan vara! Idag har jag pluggat sen jag vaknade, kanske inte så effektivt men pluggat har jag i alla fall gjort. Fett braaaaa. Memorerar just nu en spanska uppsats i huvudet som jag ska skriva på måndag.. Går lite trögt men snart så sitter hela uppsatsen ska ni se. Spanskaläraren har lovat att jag får godkänt i kursen om jag får g på uppsatsen, så nu jävlar. (Hehe bättre att skriva den hemma och försöka komma ihåg istället för att skriva på den plats). För godkänt ska jag ju ha såklart!:)

Den här veckan har jag pluggat. Så mycket som jag pluggar nu har jag aldrig pluggat i hela mitt liv. Och jag är ganska så uttråkad. Varför jag måste plugga stenhårt, eller ja det borde jag ju göra vilket som alla dagar men, är för att min lärare vägrar ge mig godkänt i spanska. Mina tidigare lärare har planerat lektionerna så att vi slår sönder pinjatas, leker lekar och kollar film, jag har sett en miljon filmer på spanska. Och nu i vintras fick vi en ny lärare hon resonerar så att "när man går i steg 4 ska man kunna spanska". Punkt slut... Vad jag har förstått så får man inte åka till USA om man har ig i ett ämne. Så efter att ha deppat lite så bestämde jag mig för att plugga järnet. Seriöst vet jag inte vad jag gör om jag inte får åka till Usa. Jag kan inte fatta att jag faktiskt ska åka, men jag kan inte föreställa mig att jag ska bo kvar här hemma i Sverige efter sommar. På något sätt kan jag inte föreställa mig mitt liv alls efter sommaren.

Inatt hade jag bara mardrömmar om Usa. Eller ja, så läskiga var de inte men.. Drömde först att alla i min blivande värdfamilj lagt till mig på fb och jag accepterat alla, men sen hade jag inte tagit bort alla bilder som innehåller alkohol.. Sen drömde jag att jag var på väg till min värdfamilj och för det första så var det mitt i sommaren men det var snö på marken och iskallt, jag hade självklart bara med mig sommarkläder. För det andra så kom jag på att jag inte hade med någon present!! Jag fick gå in i en affär och leta efter något, men familjen bodde på landet och affären var liten så det fanns typ bara plast krukor...

Haha.. Ja fick panik när jag vaknade imorse, men kom på att det bara var en dröm och att jag tagit bort alla bilder (nästan) som man ser alkohol i och att det nog inte är så stor risk att det är snö på sommaren, även om jag så skulle hamna i Alaska, och risken är även ganska liten att jag glömmer att fixa present till värdfamiljen!

Än så länge har jag bara drömt dåliga drömmar om Usa som för ett tag sedan då jag drömde att min värdfamilj inte hade plats för mig och att jag fick flytta in i deras 5-årige sons rum medans han sov på en madrass i föräldrarnas sovrum..

Får ett mejl av Simeon på explorius:

Funderade lite på att rensa min fb. Måste ändå göra det till jag åker till Usa. Har i nuläget ändrat inställningarna så att bara mina vänner kan se min information och mina bilder. Jag vet ju att man inte ska ha bikini bilder eller alkohol med i rutan. Men det är ju bara det att ska jag hålla mig inom dom gränserna har jag inga bilder kvar. Tragiskt. Vilket liv man har. Men blir intressant att ändra sin livsstil helt... Nåväl blir ändå inte alls bra på kort.

Imorgon har vi 4 timmars nationella i matte (om du missat det, inte så troligt). 4 timmar... Ber till övre makter att det inte är allt för svårt och att jag klarar det. Är mest nervös över att få ig på nationella för att det kommer stå på mina betyg som jag sedan måste visa för min skola i Usa. Haha...

Informationsmötet avklarat! Vi gick igenom iprincip allt som har med året att göra. Det var även 5 tidigare utbytesstudenter som var på besök och kunde berätta om sitt år. Det var jätte bra att de gjorde så.
Efteråt fick vi även med ett kuvert hem med all information igen typ och info om hur man söker visum. Haha och ett helt häfte om Sexual Assult följde med i kuvertet, då blir man ju lite orolig. Hoppas det inte är allt för vanligt!

Vi fick även veta skräckhistorien om nån student som hamnat på en stor skola och tvingats äta på toaletten 5 dagar i rad för att han inte hade någon att äta med. Haha, stackars. Men om jag inte har någon att äta med, då tänker jag fan inte äta. Borde det inte vara skämmigare att ta med sin mat in på toaletten? Ganska obvious att man inte har någon att äta med liksom... Explorius pratade mycket om fördelarna med att hamna i en liten skola. Jag känner att självklart är det lättare att skaffa vänner i en liten skola, men samtidigt så lär väl en stor skola har mer att erbjuda i både olika sporter och ämnen.
 
Nu längtar jag bara ännu mer tills jag får min placering!!!!!!!! Åh gud så jobbigt det är att vänta....

Nu bär det snart av mot huvudstaden för info möte om Usa. Ska bli roligt, så får vi se vad mötet har att erbjuda. Det är i alla fall på tiden att det händer något på Usa fronten!

Min favorit sysselsättning just nu är läsa bloggar (om Usa såklart) och läsa ännu fler. Drömmer mig bort till den dagen jag får reda på vart jag ska bo. Hur ser huset ut? Kan ju se ut hur som helst och ligga vart som helst..

Så den här veckan hade min klass besök utav den norska klassen vi hade utbyte med för ett tag sedan. Två tjejer bodde hos mig och jag har varit super snäll, för har liksom fått för mig att om jag inte är snäll så kommer jag få lida över det i Usa och ingen kommer att vara snäll mot mig när jag kommer dit. Nog för att jag hade varit snäll i alla fall, men ni fattar. Har varit väldigt omhändertagande! Resten av min klass firar typ för att dom åkt, men det var bra träning för mig att få testa på utbyteslivet. Även om jag bara var i Norge förut i en vecka. Och även om jag delade rum med en av mina närmsta vänner. Och även om hela min klass var där... Nåväl, det var ju näääästan samma sak :)


Haha och mina vänner frågar: Emmie har du fått familj än? Hihi, ni är för roliga. Som om jag inte kommer att vara hysterisk och berätta för alla att jag fått min placering, att jag fått veta vart jag ska bo ett år och med vilka jag ska bo hos! Kära vänner, TRO MIG, den dagen jag får min placering då får ni veta det med all säkerhet. Kommer skrika det det första jag gör i skolan! Kan inte bärga mig. Vill veta nu nu nu :)

Det tråkiga med att jag inte vet vart eller när jag åker, det enda jag vet är ju faktiskt hur, är att sommaren blir lite svår att planera. Från början fick jag välja att åka utomlands med kompisar eller Florida med familjen. MIS AMIGOS! sa jag ju då såklart. Det låter ju kul så här långt, men sen bestämdes ju det med all säkerhet att jag skulle till Usa som utbytesstudent. Familjen hade redan bokat resa i Juni och det finns inga platser kvar, kompisarna bokade i augusti. Jag skulle ju hemskt gärna följa med men jag skulle ju faktiskt lika gärna kunna vara i Usa då. "Men Emmie, du ska  utomlands ett helt år! Tänk vad roligt" Säger mamma. Japp, självklart. Men risken finns att jag åker i september. Då kunde jag ju åkt med mina kära vänner. Hade ju varit chill att chilla på stranden i Alanya, blanda lite schyssta drinks och dansat sisådär hela nätterna. Nej, åker jag till Usa efter att dom kommit hem ska jag banne mig ta planet dit ändå. Strunt samma om jag får sova på stranden eller hemma hos en turk. Kan ju inte sitta i Sverige och när jag kan leva livet i Alanya, eller bästa fall i USAA. Kommer icke på fråga.

Tagit den andra sprutan för hepatit B. Bara en spruta kvar sen är jag free to go to America!

Okej. Skulle nyss in på toan då jag fick syn på något STORT, svart, äckligt, krälande med många ben på fönsterbrädan. Flög upp från toalettstolen (ja, vad gör man annars på toa?) och mycket riktigt den där STORA, svarta, äckliga, krälande saken med massa ben kunde bara vara en sak. SPINDEL!!!! Måste säga att jag blivit bättre på att hantera min fobi. I vanliga fall skulle jag skrikit och sprungit därifrån, men jag stod där och rörde mig inte ur fläcken. Jag började leta efter ett glas eller en burk som jag kunde ställa över den, men det gick inte. Den kröp barra mot mig. Tillslut sprang jag därifrån och bad lillebror att kasta ut den. Vill ju borsta tänderna imorgon utan att vara rädd för att bli uppäten. Eller något värre.

Vill så gärna veta vart i Usa jag ska bo i ett år! På ett sätt är det ändå roligt att inte veta. Usa är så stort med så många olika miljöer. Kommer jag ha sol året runt eller kommer det vara kallt? Kommer det att finnas årstider? Kommer jag bo mitt ute i skogen eller i en stor stad? Kommer jag bo nära havet eller högt uppe bland bergen? Utah, South Carolina, North Dakota, Colorado, New York? Eller inget av dem? Jag har ju faktiskt inte den blekaste aning om vart jag kommer spendera ett utav de förhoppningsvis bästa åren i mitt liv. Just nu är jag i alla fall sjukt sugen på att bara dra imorgon. Komma bort från allt här hemma och träffa nya människor och få nya perspektiv. Jag är så trött på att det enda folk bryr sig om är andra.

Idag är det for the record max 150 dagar kvar tills jag far. Låter ändå mycket. På ett sätt är det skönt. För finns en person här hemma jag inte vet hur jag ska klara mig utan.. Försöker tänka possitivt, men ibland är det jobbigt. Men det är som sagt 150  dagar kvar. Som mest. Som minst är vi nu nere i 105. Så det är fortfarande långt kvar. Det läskiga är att tiden bara flyger iväg. Fortare än jag anar kommer jag stå där på flygplatsen på väg till Usa. Mina känslor är så blandade. Ska jag skratta eller gråta?

Tänker inte skriva "Sorry för att jag är så dålig på att blogga. Ska bättra mig, lovar" för tror inte det är någon som så gärna vill läsa min blogg. Har varit i Norge med klassen och lite så. Inget händer med Usa. Jag går mest runt och väntar på att jag någon dag ska få besked om vart jag ska bo. I ett år. Tror nog inte den dagen kommer. Jag ska nog inte åka. För orealistiskt.

Om det nu skulle vara så att jag faktiskt åker så är det minst 111 dagar kvar och max 156 tills jag ger mig av. Fast det är ju bara en gissning.. Det känns långt, tyvärr går det nog snabbt. Eller till min fördel går det nog snabbt. Vill inte åka. Vill åka nu. Vill inte. Vill. Vill inte. Jo nu NU. Ska i vilket fall som helst åka.

Sådär, nu har jag äntligen fått iväg alla papper. Nu är det bara att vänta och se om jag får en familj. Hoppas ju på det. Kan ju ta allt från några veckor till typ september? Om jag förstått det rätt. Personligen skulle jag vilja veta på en gång vart jag ska bo i ett helt år. Men får väl ta fram mitt tålamod!

Läser just nu en bok som heter "johnny got his gun" i engelskan. För er som inte läst den handlar det om en kille som varit ute i kriget och förlorat både sina armar och ben. Han är stum, kan inte höra och kan heller inte se någonting. Boken baseras på hans tankar. Den är rätt hemsk, och när man läser den tänker man verkligen om. Hur tacksam man egentligen ska vara för att man har det så bra. Nu är det antagligen inte speciellt vanligt att hamna i hans situation. Men att ligga i en säng på sjukhuset dag ut och dag in, inte kunna kommunicera med någon utom dig själv, inte kunna röra dig. Bara ligga och fundera på livet. Alla minnen, allt du inte uppskattat och vad du aldrig mer kommer att få se. Blir så rörd när jag läser den. Det är så fruktansvärt tragiskt. Självklart vill han bara dö. Men hur ska han berätta det för någon? Och sjukhuset kan heller inte ta hans liv, det är mord, det är olagligt. Att tänka mig in i hans situation får mig verkligen att tänka på vad jag har och hur mycket jag ska uppskatta att jag har det. Man vet aldrig vad som händer och det gäller att ta vara på varenda sekund utav livet. För det är kort, och du vet aldrig hur kort.