Förövrig så mår jag inte så mycket bättre. Jag får inte börja i någon sport för min rektor och jag känner inte att det finns direkt någon jag kan umgås med på min lilla skola (Jag trodde det var 500 på min high school, men det är 500 från dagis till high school, sådå kan ni ju räkna ut hur många det finns i min ålder i den här staden). Så med andra ord går jag till skolan, kommer hem och har inget att göra resten av dagen. Min vfamilj har inte så mycket tid för mig så jag sitter bara på mitt rum och tänker. Och jag kan lova att det blir hundra gånger värre då. Jag ska prata med min kontakt person och se vad man kan göra åt saken. Jag har alltid tänkt att det blir bättre med tiden. Men jag har varit här en månad idag och jag känner att det kommer vara exakt likadant om 2, 3, 4 månader till. Jag har betalat för mycket pengar för att få ett OK år i en liten stad där jag inte trivs. Och just nu tröstäter jag så det heter duga. Kommer att gå upp 50 kilo!