So this is goodbye

Idag hade jag en avskedsmiddag eftersom att dom flesta av mina vänner ska iväg till Alanya och kommer hem den 16 augusti. Tror varken jag eller dom fattar att jag ska vara borta i ett helt år. Och eftersom att det är en vecka kvar innan jag åker känns det inte så verkligt. Därför blev det heller inget gråtkalas. Kanske lika bra det. Dom är i alla fall världens gulligaste, kommer sakna dom så mycket, och här är presenten jag fick:

Lovar att jag ska bära den varje dag! Nu har jag ett jätte fint armband från er, ett till jätte fint armband från min älskade mamma och ett halsband jag fick förra året av världens bästa pojkvän! Ska bära dem med mig varje dag. På så sätt finns ni alltid med mig.

Swedish recipes

Just nu sitter jag och håller på med min scrapbook med svenska recept till värdfamiljen! Tar en jävla massa tid, nästan så att jag ångrar att jag gav mig in på det. Åker ju redan om en vecka. Men kul tycker jag absolut att det är att scrapbooka!
.
Ikväll ska jag ha avskedsmiddag för mina tjejer! Ska baka en jordgubbstårta till efterätt. Mums.






And no need to wonder what's been on my mind. It's you

Jag var på Amerikanska Ambassaden igår. Allt gick bra och om en vecka har jag mitt visum! Jag måste väl erkänna att jag var lite nervös innan. Jag vet inte vad det är med mig men jag är typ livrädd för Amerikanarna, haha livrädd att göra minsta fel för då tror jag att dom inte vill släppa in mig i landet. Men jag kom dit och det var en kö utanför där dom som skulle söka visum stod. Jag ställde mig där och fick stå där ett bra tag. Det var stängsel runt hela byggnaden och ett litet "hus" man var tvungen att passera genom för att komma in. En man stod och vinkade till en i taget i kön som jag stod i att man kunde komma in. Till sist vinkade han in mig. Till min förvåning pratade han svenska, haha kanske inte så konstigt men jag hade liksom en bild i huvudet. Han bad om att få se mitt pass och letade i ett år kändes det som efter mitt namn på listan över intervjuer. Han frågade om jag bokat tid idag och om jag hade papper med mig att jag hade det. Blev asnervös att jag inte skulle få komma in. Han bad mig att gå åt sidan sålänge. Haha jag tänkte typ "nu är det kört, jag kommer aldrig komma iväg". Men tillslut hittade han mitt namn och jag fick gå in. Där inne fanns såklart en säkerhets kontroll. Jag fick lägga alla mina saker i lådor som åkte igenom en sån maskin dom har på flygplatserna. Sen tog dom min mobil och andra elektroniska saker. Dom fick jag inte ta med in! Väl inne på ambassaden fick jag en nummerlapp och fick sitta och vänta i ett rum tills det var min tur. Jag lämnade fram alla papper, pass, foto och kuvert till tjejen i luckan och fick sätta mig igen. Sen roppade dom upp mig till en annan lucka där jag fick tillbaka papprena. Kvinnan där sa att det såg bra ut, att jag får visumet om en vecka och frågade typ om jag fått familj än, vart och om dom verkade snälla. Sen fick jag gå! Och så var det momentet avklarat! Ingen fara alls.

Happy to lay here, just happy to be here. I'm happy to know you

Sådär nu har jag äntligen en ny dator!
Idag ringde explorius och väckte mig med goda nyheter. Det finns biljetter till mig till New York den 12:e augusti, 9 dagar kvar!! Kan fortfarande inte fatta att jag ska åka, helt sjukt.. I alla fall lyfter planet från arlanda 10.25 fredag förmiddag. Sen ska jag och alla andra exploriusare som åker den 12:e spendera helgen i NEW YORK! Ska bli riktigt roligt. Jag har alltid velat åka till New York men det har aldrig blivit av. Men om 10 dagar, då ni!

I thank god youre here with me

Kände att det var dags för ett mer djupgående inlägg om min placering! Jag har alltså fått placering i Utah i en stad som heter Parowan, med ca 2,700 invånare. Det är "a single family home", dvs att jag bara kommer att ha en värdmamma, ingen värdpappa. Jag har två värdbröder på 11 resp 9 år och en syster som är 17! Jag ska gå i skolan på Parowan High School som har runt 500-600 elever. Min värdsyster sa att jag ska bli senior och få ta graduation, hur det blir med graduation vet jag inte riktigt om jag får ta på riktigt eller bara "vara med".
Om det finns flygbiljetter till New York den 12:e så åker jag då. Problemet är att det är väldigt många som ska åka den 12:e + att skolan börjar den 18:e, nästa avresedatum är den 16:onde augusti och ska jag då till New York i 3 dagar kommer jag inte hinna till skolstart...
Jag har pratat lite med min värsyster och hon verkar vara jätte gullig!
Just nu går det inte att ladda upp bilder så det får bli i ett annat inlägg!
Jag kan fortfarande inte fatta att jag ska åka och det känns väl både bra och dåligt just nu. Bra för att det ska bli skitkul, dåligt för jag vet inte hur jag ska klara 10 månader ifrån min pojkvän..

Placement

Sitter hemma hos en kompis då mamma ringer och berättar någonting jag aldrig trodde att mina öron skulle få höra. "EMMIE!!! Du har fått placering!" Och jag typ "va...?" Tog ett tag att smälta. Började gråta hysteriskt samtidigt som jag skrattade. Jag blev helt chockad. Trodde aldrig att den här dagen skulle komma.. Men så sant som sagt, redan om TVÅ VECKOR flyttar jag till Parowan, Utah!


I miss you

Okej. Nu får jag panik. Jag HATAR att ha sommarlov!!! Jag är sjuukt utråkad. Jag dör av tristess och jag dör igen om jag inte får åka till usa förens den 13 september!! Vad ska jag göra tills dess?? ÅH.
Ny tid på ambassaden den 2, på tisdag alltså. Så jag bör ha mitt visum, och vara klar för avfärd den 9:onde. Men har fortfarande ingenstans att ta vägen, och lär väl bli i september bara för att gud vill jävlas med mig..

For you I'll wait forever

Igår fick jag i alla fall mitt rum klart! Jag har slängt allt jag äger känns det som, ska vara borta i usa 10 månader innan jag kommer hem och ska bo i mitt rum igen. Men just nu ser det ut som om jag ska flytta.
Bombnedslag!!!!

Ording och reda, pengar på fredag

You are the reason that I'm breathing

Min dator fungerar iprincip inte alls nu. Skrev ett halvt inlägg i söndags men får publicera det nu istället:
Jag är, eller rättare sagt var, i full gång med att rensa mitt rum. Jag vet att jag bara ska vara borta i ett år, men jag har iprincip slängt allt jag äger och har. Nej allt är en överdrift, men mer än halva garderoben är borta (jag rensade bort precis allt som jag inte använder) typ 2/3 delar. Däremot alla saker jag äger, mycket bestående av skit, har jag slängt. Jag har nu 3 stora soppsäckar fulla med skräp. Helt sinnes! Inte så att jag tänker slänga saker jag använder, grejen är just att jag bara har en massa saker i mitt rum som ligger och skräpar. Bäst att rensa bort allt. Så nu är mitt rum, förutom på och under sängen, total rensat. Jo varför jag slutade var därför att jag var mitt uppe i att slänga gamla kvitton då jag såg en stor svart spindel krypa omkring. Damsög upp monstret, ställde mig på en stol och andades lite innan jag tänkte att nu räcker det för idag. Jag har hittat gamla minnen och saker jag letat efter, men spindlar hittar jag helst inga fler...

I'm gonna be here forever more

Var i huvudstaden över natten med världens bästa kille, då jag fick höra att nya tider på ambassaden släppts! Fick panik att jag inte kunde göra ett piss åt saken just då, men kom nyss hem och har nu (efter en massa krångel som vanligt) en ny intervju tid den 5 augusti!!!! ASBRA!
Det ryktas om att vi som inte fått familj än inte kommer att åka förens den 9 augusti som tidigast och det tar ca en vecka för visumet att komma efter intervjun, så den 13 augusti borde jag komma iväg (om inte senare, hehe har ju ingenstans att ta vägen än). Eventuellt kan explorius fixa ett tidigare datum på ambassaden om så behövs!

I love you more than words can say

Gullig bild, jag vet
I söndags satte jag mig ner och tog tag i visumansökandet (bättre sent än aldrig!). Det gick väldigt bra, jag trodde att det skulle vara krångligt och ta jätte lång tid men det gick hur smidigt som helst. Det går till så att man fyller i personuppgifter på datorn, uppgifter om vart i usa man ska bo (i mitt fall så fyllde jag i min amerikanska organisations adress osv) och kryssa i ja eller nej på diverse dumma frågor om man åker till usa för att döda någon, prostituera sig eller allmänt bara spränga landet. Exakt så stod det såklart inte, men indirekt gjorde det det!!! Skulle gärna ha printat men nu har jag tyvärr inte gjort det.
När den biten är klar får man en kod som man använder för att boka en intervju på abassaden i Stockholm. Om det nu är någon blivande utbytesstudent som läser detta, tips: Direkt när du får underlagen för att söka visumet, sök. på. en. gång!!! jag väntade en månad och det är väldigt svårt att få tider på ambassaden. Nu har jag en tid den 11 augusti. Det tar en vecka att få hem ditt pass (som du lämnat på ambassaden eftersom att det är där i ditt visum kommer att sitta) + visum en vecka senare. Före den 18 kommer jag inte iväg till usa om jag inte får en intervju tid tidigare.. Nog för att det är en månad kvar och nog för att jag inte kommer att ha den turen att flytta till usa om en månad. EN MÅNAD. Tiden bara susar iväg och här sitter jag och kan inte ens fatta att jag ska åka. Det är för mig ytterst orealistiskt..
Jag har en lista på saker att göra innan usa:
  • packa ner mitt liv i en väska på 23 kg
  • rensa mitt rum
  • fixa bankort + ett extra
  • fixa presenter till värdfamiljen (kul när man har en)
Som present hade jag bland annat tänkt mig en scrapbook med svenska recept. Det lär ju ta sin lilla tid. Bäst att ta tag i saken imorgon. Sen tänkte jag att eftersom att dom inte har dl mått osv i usa så köper jag ett sett med alla mått man behöver i recepten. För
1. då slipper jag översätta, haha slö.
2. eftersom att det är svenska recept ska dom väl göra det som vi gör det i Sverige? Ändå lite roligt, eller?
Övriga presenter vet jag inte riktigt vad jag ska köpa än. Jag har ju ingen familj så det blir svårt att planera...
Jag återkommer när jag har något mer om usa att dela med mig!

And I'm gonna be here forever more

63 eller 64 dagar max kvar. Glömde totalt bort vilket, skulle satsa på 63 men... Tycker att tiden går så sjukt sakta. Sakerna jag gjorde i helgen känns det som att jag gjorde förra månaden. Men det är väl bra antar jag, börjar bli lite orolig över hur jag ska klara usa mentalt. Börjar bli lite orolig över att jag bara ska tänka negativ och deppa ner mig totalt, få världens hemlängtan. Därför kommer det väl säkert att bli så. Jag måste ändra min inställning. Finns bara vissa saker som jag inte vill lämna..
Men ser ändå framemot det så jävla mycket. Vill bara åka nuuuuuuu!!! Egentligen helt sjukt hur blandade känslor man kan ha. Jag både gråter för att jag inte vill åka och för att jag vill åka så fucking jävla gärna. Super taggad, minst sagt, men samtidigt rädd. Arg för att jag inte fått placering, glad att få spendera mer tid hemma med alla männsikor.
Men ärligt har jag inte ens fattat att jag ska åka. Det går inte att förstå att jag ska göra det här. Min dröm ska bli verklighet. Jag kan inte fatta att jag om max 2 månader är i usa och lever ett helt nytt liv. Det enda jag kan förstå är hur nyttigt det kommer att vara att åka bort ett år helt själv såhär. Vad mycket jag kommer lära mig och vad glad jag (förhoppningsvis) kommer att vara över att jag vågade ta steget.
Till alla blivande och gamla utbytestudenter: Vi är fan sjukt modiga!



I wouldn't wanna have it any other way, I'm addicted and I just can't get enough

Idag, om 2 timmar exakt, tar jag tåget upp till Stockholm på utbytesträff. Vi ska mysa lite i humlegården och det ska bli roligt att träffa folk som faktiskt går egenom exakt samma sak just nu!
Idag är det en månad och en vecka kvar tills de första far iväg och 9 veckor tills jag senast åker!! Sjukt lite om man tänker efter. Men eftersom att jag inte fått en familj så kan jag inte riktigt fatta att jag ska åka bort ett år, fattar det nog inte förens jag väl är på plats i usa.... Så än är jag inte nervös. Bara väldigt otålig och nyfiken vart jag kommer att bo under mitt år. ÅH, snart får dom höra av sig med goda besked.. Fast på ett sätt är det skönt att inte veta när jag kommer att behöva säga hejdå. Jag kommer bara att sitta och räkna ner dagarna och få panik. Usch, vill verkligen inte..

I'm in miami bitch

Idag åker min kära familj till Florida. Miami, Orlando ja hela köret. Min familj alltså INTE jag. Är jätte avundsjuk nu! Anledningen till att jag inte får åka har kanske ni trogna läsare (haha som om det finns någon) läst förut men för er som inte vet så bokade min familj resan i vintras. Jag fick välja mellan att åka med kompisar utomlands eller till usa i sommar. Kompisar valde jag. Sen blev det 100 % säkert att jag skulle till usa som utbytesstudent och eftersom att mina vänner åker i augusti kan jag inte följa med dom utomlands, och det fanns inga platser kvar till Miami. Inget alanya, inget Florida. Så synd om mig som ska bo i usa ett helt år, hihi. Fast finns inte på världskartan att jag hamnar i Miami så.... Men ett plus finns det ju: Huset för mig själv! Hur skönt som helst

What are words if you really don't mean them when you say them

Måste bara dela med mig av min 4:e mardröm om usa. Jag drömmer aldrig mardrömmar och självklart ska dem jag drömmer vara om usa. I alla fall var den jätte hemsk och nu vill jag inte åka!! Det började bra, min värdmamma och värdpappa var jätte gulliga och hade världens gulligaste hund. Vi hade jätte trevligt och dom var stört sköna och jag kunde inte vänta tills att jag fick skriva på bloggen vilken tur jag hade haft. Sen började det snöa ute (alltså seriöst i alla mina "usa-drömmar" snöar det fast det är sommar, ska jag ta det som ett tecken???) men sen råkade jag höra min värdmamma och värdpappa prata om hur jobbigt dom tyckte att det var att ha mig där, att dom inte ville ha kvar mig och tänkte slänga ut mig. Och då blev allt jätte dåligt. Sen hade dem en dotter i min ålder som hatade mig. Hon gjorde allt för att förstöra för mig och sätta dit mig för saker jag inte gjort. Hon och hennes kompisar var verkligen jätte dumma mot mig! Som tur var ringde min väckarklocka och jag slapp drömma den drömmen mer. Men ni vet känslan när man drömt något verkligt, sen sitter känslan och humöret man har i drömmen kvar i kroppen när man vaknat? Känner mig jätte opepp på usa nu och det är verkligen tråkigt...
Och det är den 20 Juni idag och jag har fortfarande ingen placering! Jag visste att det skulle bli såhär. Kommer få reda på vart jag ska bo sista möjliga datum. Jag lovar...
Men jag är glad för alla andra som fått placerings skull! Lite avundsjuk, men mest glad:)

We were young and wild and free, fighting in a love we couldn't leave

Jag vet inte om det är illa eller inte när jag seriöst har läst alla utbytesstudenters bloggar 10/11... Hittar ingen ny, vet ibland inte vad jag ska göra när jag inser att varenda blogg jag går in på har jag redan läst.. Det har blivit lite av min favorit sysselsättning, att läsa bloggar och drömma mig bort.

You know you are swedish when..

..You think it's perfectly normal to go out and party every weekend from the age of 13.
..A good summer vacation consists of going to a country down south in Europe, probably Greece or Spain, with your friends. When you arrive at 23:30 (not 11.30 pm, major difference!) the first thing you do is get wasted and stay wasted for the rest of the week.
..You find it normal to have to go to a special store that is owned by the government, that’s only open during daytime to buy a bottle of wine, or other alcoholic beverages.
..You just love singing “snapsvisor” while drinking any kind of alcohol.
..You generally consider the pre-party better than the night out in a club that follows.
..You instinctively spot ‘Swedes’ from a distance just based on looks and what they’re wearing.
..You love complaining about Sweden when you are there and state "it's much better in Sweden" when you are abroad.
..You count how many cigarettes you borrow or give away - just to be sure it's fair.
..You don't mind sharing the toilet cubicle with all of your friends to save 5 SEK.
..You would rather stand up on the bus for an hour than bother the person who's handbag is currently occupying the last available seat.
..You see a woman with a baby carriage trying to get on the bus you're in, so you pretend to be sleeping so you don't have to help her with it.
..You get on the train before letting people off because the train might leave without you!
..Living with your partner and having kids together without even planning on getting married is perfectly normal.
..You spend most of your summers in the park playing a game with wooden sticks, and when telling confused Non-Swedes about it you insist that it's the best game ever.
..You end your phonecalls with 'pusspuss' and then don't understand at all why the english-speaking people around you looks at you like you're a retard or a pervert.
..You rattle the toilet door handle like hell, even though it’s clearly locked.
..You wait at least one hour after you’ve eaten before you go swimming. You being swedish you’re bound to drown otherwise...
..You call Mallorca "Mallis".
Haha dom bästa är nog: You think it's normal to get on the back of a truck and drunkenly shout and sing for hours just because you grauated from school.

..You consider it tradition to get wasted and dance around a giant penis symbol stuck in the ground every summer.

Boy I've never loved one like you

Nehe, det publicerades visst inte.. Här kommer ett lite försenat inlägg:
Igår var det dags för Eskilstuna att ta studenten. Vissa firade att det var 365 dagar kvar tills det var deras tur att ta studenten, jag firade 730. Jag har egentligen inga problem med att det är 2 år kvar innan jag går ut gymnasiet för jag vet att usa kommer att vara värt det och jag har inte så bråttom. Jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv, så att ha två år kvar att tänka på känns faktiskt skönt. Förut var det ett hinder för usa, att man är tvungen att gå klart gymnasiet efter att man kommit hem. Men nu är det mitt minsta problem. Jag bryr mig faktiskt inte. Jag är bara glad att jag tar chansen att förverkliga min dröm, jag är glad att jag vågar det. Sen att jag får gå i en ny klass, utan mina gamla vänner är tråkigt men egentligen ingen big deal. Usa är det jag vill och en sådan sak ska inte få stoppa mig. Fast klart att jag blev lite tårögd när det var dags att sjunga Den blomstertid nu kommer på skolavslutningen. Det var det med den klassen och jag som tyckte om den så mycket..

californiadreamin

Jag fick ett spännande mejl häromdagen med olika resor inom USA som man kan göra under året som CETUSA student (Min amerikanska organisation). Man kan välja mellan att åka till New York och Washington DC, Hawaii eller Californien det här året. WOHOOO


Don't count the days, make the days count

I birist på saker att göra, eftersom att min pigga pojkvän somnat, så bestämde jag mig för att skriva ett inlägg. Har inget vettigt att komma med men.. Fortfarande inte hört något från USA, men nu är det minst 57 dagar kvar och max 103 dagar till  avfärd!! Längtar!!!!!!! Fast mysigt att ha världens underbaraste kille brevid sig. Jag kommer att sakna det, honom, sjukt mycket.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0