utbytesstudent Usa, Utah 11/12

Läser just nu en bok som heter "johnny got his gun" i engelskan. För er som inte läst den handlar det om en kille som varit ute i kriget och förlorat både sina armar och ben. Han är stum, kan inte höra och kan heller inte se någonting. Boken baseras på hans tankar. Den är rätt hemsk, och när man läser den tänker man verkligen om. Hur tacksam man egentligen ska vara för att man har det så bra. Nu är det antagligen inte speciellt vanligt att hamna i hans situation. Men att ligga i en säng på sjukhuset dag ut och dag in, inte kunna kommunicera med någon utom dig själv, inte kunna röra dig. Bara ligga och fundera på livet. Alla minnen, allt du inte uppskattat och vad du aldrig mer kommer att få se. Blir så rörd när jag läser den. Det är så fruktansvärt tragiskt. Självklart vill han bara dö. Men hur ska han berätta det för någon? Och sjukhuset kan heller inte ta hans liv, det är mord, det är olagligt. Att tänka mig in i hans situation får mig verkligen att tänka på vad jag har och hur mycket jag ska uppskatta att jag har det. Man vet aldrig vad som händer och det gäller att ta vara på varenda sekund utav livet. För det är kort, och du vet aldrig hur kort.