Måndag 2011-09-26 21:42
Ringde cetusa idag och frågade hur allt gick. Fortfarande inget nytt. Haha alla är så gullig här när jag säger att jag ska flytta. Dom förstår att jag inte vill bo kvar i familjen och erbjuder sig att jag kan bo med dom. Men det är bäst om jag bara kommer bort härifrån och börjar om på nytt.
Har haft ont i huvudet hela dagen och har inte kunnat plugga. Har halva Huckelberry Finn att läsa, och det är ju inte den enklaste boken.
Söndag 2011-09-25 11:50
Igår hade min vsyster fest. Festen gick ut på att se på film och spela spel. Det bjöds på muffins, godis, chips, dricka och dom hade en hoppborg! Alla blev som galna och började spriga ut till hoppborgen. Lite samanfattat var jag på barnkalas. Det var bara min vsyster kompisar där, vilka jag verkligen inte går ihop med så ja. Inte så kul. Karley och Whitney kom efter ett tag och hängde med mig. Men vi låg och halvsov för att vi inte fått någon sömn natten fre-lör så dom åkte hem och jag gick upp och lade mig.
I fredags var jag också tvungen att berätta för min vmamma att jag ska flytta. Hon sa väl inte så mycket. Känns bara jobbigt att jag kanske flyttar om en månad och nu känns det bara fel när dom vet. Hade hellre berättat när jag fått en ny placering, så att allt slipper bli så pinsamt.
Jag har förövrigt varit här i sex veckor nu!
Lördag 2011-09-24 11:20
Igår kollade jag på fotbolls matchen med Whitney, Mady och Karley. Men vi alla tyckte att det var tråkigt så vi åkte till Whitneys hus i St George och sov över där. Vi körde never have I ever (jag har aldrig) men hade ingen dricka så vi drack energidrinkar istället. Ja jag får ändå inte dricka alkohol så det var lika bra. Ändå bara jag som drack haha. Känner mig som värsta badasset.. Sen kollade vi på brides maids och åkte och köpte mer energidrinkar. Idag mådde alla jätte illa. Haha.. Sen lade vi in våra bh:ar i frysen. Haha kännde mig så amerikansk!
Spotify:
Onsdag 2011-09-21 21:33
Har umgåtts med lite Parowanpeople idag. Dom var galna och jag hade faktiskt roligt, har inte skrattat så mycket på en och en halv månad! Tro det eller ej men jag gillar dom. Haha, typsikt att jag ska hitta personer jag känner mig bekväm att umgås med nu när jag ska härifrån. MEN vill inte bo kvar hos min vfamilj och Parowan känns inte rätt. Så det känns fortfarande asbra att jag ska bort härifrån!
Onsdag 2011-09-21 18:17
Innan jag berättar dom goda nyheterna vill jag bara klargöra att jag verkligen inte har något emot att min vfamilj är troende eller att följa med dom till kyrkan. Jag respekterar det och har vetat sen jag valde att åka som utbytesstudent att dom flesta i USA går i kyrkan. Det är något jag räknat med att göra, gå i kyrkan varje söndag. Och det är en del av upplevelsen eftersom att jag inte är religös eller går i kyrkan hemma i Sverige. Sen tvingar absolut inte min vfamilj mig att följa med dom. Jag får stanna hemma om jag vill. Men känner att dom tar emot mig till deras hem och vill att jag ska bli en del av deras familj. Så det är klart att jag följer med till kyrkan.
Nuså. Dom goda nyheterna! Laura hämtade upp mig efter skolan och sa att vi behövde fylla i papper. Väl framme hos henne visade det sig vara "student relocation kit", dvs frågor om varför jag vill byta familj osv. DET VILL SÄGA att jag ska omplaceras! Det är klart nu! Jag kommer inte bo kvar i Utah för skolorna är stängda. Cetusa ska först och främst leta efter en skola som kan ta emot mig. Sen ska dom försöka hitta en utbytesstudent i det området!
JAG FÅR FLYTTA! ÄR SÅ GLAD!
Tisdag 2011-09-20 18:26
Jag är beredd att slå nästa person som säger "You have only been here for 5 weeks. It's going to get better".
Cetusa frunderar i alla fall på att omplacera mig. Dock är dom rädda att det ska bli samma sak även om jag byter och att jag ska åka hem. Och då har dom gjort allt jobb i onödan. Jag vet att det inte hänt något jätte speciellt så att jag verkligen måste flytta fort. Men jag mår så sjukt dåligt och jag blir ledsen att folk inte verkar fatta det. Utan bara tror att det är så. Ja, livet som utbytesstudent är inte en dans på rosor. Men min familj är fel, skolan är fel, allt är fel. Jag har inte varit lycklig sen jag kom hit och har inte kännt mig glad på säkert 3-4 veckor.
Måndag 2011-09-19 21:58
Åh mitt liv är räddat för en timme <3 imorgon...
Måndag 2011-09-19 20:57
Antar att ni är nyfikna på hur min dag varit och vad som hänt och inte hänt.
Jag vaknade upp imorse, så var den dagen förstörd. 06.30. Hade ångest för skolan, ville bara ligga i min säng och gråta. Kollar min hotmail. Simeon från explorius har försökt ringa mig (men min lur är död, vet inte varför den inte vill funka) så jag bad honom ringa hem till min vfamilj. Vi lade på och han skulle ringa cetusa. Han ringer igen och säger att Marla från cetusa ska ringa mig. Klockan tickar och jag måste till skolan. Funderade allvarligt på att låtsas vara magsjuk. Men beslöt mig för att gå till skolan. Hann inte ens utaför dörren innan jag bröt ihop. Jag orkade verkligen inte mer. Gick upp på mitt rum och min vmamma kom efter. Hon har totalt hakat upp sig på att "alla utbytesstudenter går igenom det här, det är normalt att vara ledsen". Hon försökte säga att allt kommer att lösa sig, att gud placerat mig här för en anledning och att jag ska vakna om morgonen och tänka att idag ska allt bli bättre. Jag bokstavligttalat HATAR när folk äger att det kommer lösa sig. Att jag kommer trivas och att allt kommer bli bra här. För gissa vad? Det kommer inte det. Tyck att jag är negativ, för det vet jag att jag är. Men har varit ledsen, ensam, frustrerad i 5 veckor nu. Jag orkar inte! Jag mår så dåligt att jag inte ens orkar tänka possitivt. Jag måste bort från Parowan. Och jag vet inte vad jag gjort gud, får höra helatiden att han älskar alla. Men mig har han något emot, det kan jag lova.
Jag kunde i alla fall inte sluta gråta imorse. Tårarna rann och hela jag skakade och hulkade (ni som känner mig vet hur jag blir när jag gråter, haha..). Min vmamma sa att jag måste till skolan. Och jag sa att jag inte klarade det för jag fick nya gråtattaker helatiden. Och vill helst inte visa mig så inför hela skolan. Det gick helt enkelt inte att sluta gråta. Men hon tvingade mig att gå. Jag frågade om jag fick ringa ett samtal först. Hon sa att jag hade 5 minuter på mig. Jag frågade Simeon om Marlas nummer och ringde henne. Vi han inte säga mer än hej innan min vmamma kom upp och sa att jag måste till skolan nu. Marla säger att jag kan ringa henne efter skolan och så kan vi prata då.
Jag kommer innanför Parowan highs dörrar och min vmamma lämnar mig där. Jag går några meter innan jag bryter ihop igen. Som tur var hade alla lektion. Min studievägledare, mrs Chamberlaine, kommer gåendes mot mig och frågar om jag är okej. Vilket jag uppenbarligen inte är. Hon ber mig följa med in på henne kontor och jag berättar allt som är fel. Vi går sen in till min rektor och pratar med honom också. Dom var jätte gulliga och blev så ledsna att jag inte hade det bra. Men dom förstår mig och vet att det är svårt att komma in i skolan. Och att skapa ett förhållande i den här lilla staden tar väldigt lång tid. Och med lång tid menar dom år. Men jag kan inte börja trivas om ett år. För då är jag i Sverige igen..
Och dom sa att tjejerna antagligen är rädda för mig. För jag har snygga kläder och ser ut som en modell! Haha.. tillåt mig att skratta. Men det har nog alla sagt här som jag pratat med också, att varför tjejerna inte pratar med mig är för att dom inte vill ha konkurrens och du är ju så "pretty". Det är ju synd om det är så..
Rektorn bad så mycket om ursäkt för att jag inte får göra try outs för någon sport. Vi pratade ganska länge innan det var dags för lunch och jag gick hem igen. Nu hade jag faktiskt slutat gråta, så det var ju bra. Åt nudlar och stog ut hela dagen tills det var dags att åka hem och jag äntligen fick ringa Marla!! Men när jag kommit hem från skolan har cetusas kontor redan stängt för dom ligger 2 timmar före. Men Marla sa att jag kunde nå henne på cetusas emergencynumber så jag ringde dit. Fick prata med någon som sa att Marla skulle ringa mig om 30 min minuter. Det gick 30 minuter och jag ringde tillbaka. Fick prata med en annan som var asjobbig och typ ba: this is a emergency number! Are you in danger? Can I take a message for you and they can call you tomorrow?. Tillslut fattade hon att Marla bett mig ringa på det här nummret och hon sa att någon skulle ringa mig snart. Mycket lägre än snart ringer jag igen och får prata med kvinnan jag pratade med första gången. Hon sa att hon skulle be Marla ringa mig och Marla ringer för att berätta att hon inte är hemma förens om en timme. Så en timme senare får jag ÄNTLIGEN prata med henne. Vi pratar om allt som hänt och om jag kan få byta familj. Hon sa att hon ska ringa runt lite och bestämma med dom personerna vad som är bäst för mig. Hon sa att det kommer lösa sig. Men att jag inte skulle få panik för det betyder inte att jag inte kan få flytta.
Jag har pratat med folk från Sverige som försöker leta värdfamilj åt mig genom sina amerikanska kontakter. Och har ev fått 2 napp. Så ett tag känndes det som att det faktiskt kan lösa sig. Att om jag hittar en familj på egen hand går det mycket fortare än om cetusa ska leta. Och jag kommer faktiskt få flytta! Så jag berättar för Marla vart jag kanske kan få en värdfamilj och om det går att jag fixar en själv. Men såklart inte! Cetusa är relativt nytt. Dom finns inte i alla stater och där jag har folk som letar familj åt mig så har dom såklart ingen "koordinator". Det finns ingen som kan kolla upp familjen eller hålla koll på mig under mitt år. Så därför måste i så fall cetusa leta familj till mig. På dom få ställen där dom har en koordinator. Jag dör. Där försvann mitt enda hopp..
Imorgon ska jag ringa Simeon och fråga om man får byta orginisation. Det får man säkert inte. Men vad annars ska jag göra?
Måndag 2011-09-19 18:23
Asså seriöst. Jag dör. Vad vill gud mig?
Måndag 2011-09-19 00:01
Kan inte sova. Till skillnad från Sverige, där jag inte kunde somna om nätterna och var uppe waay too late, så somnar jag runt 10 här. Beror väl mest på att jag inte har något annat för mig. Men idag kan jag inte somna. Vet inte om det är för att jag väntar på mejl från explorius eller för att jag kanske ev har goda nyheter. Känns som om jag är 5 år igen och det är julafton imorgon.. Fast ändå har jag en klump i min mage.. Kan typ inte andas.
Söndag 2011-09-18 20:25
Jaa.. Såhär ser alla ut på min skola :) Inte riktigt lika smala och inte lika stora huvuden.. Men strass och stenar över hela jeansen, "skinny-jeans" existerar inte, högklackat, plattat tuperat hår, matchande handväska + en liter smink.
Mmm, nej jag kommer aldrig passa in..
P.s Imorgon får jag veta om jag får byta familj eller inte!
Söndag 2011-09-18 19:17
Okej så.. Idag testade jag på att inte gå till mormon-kyrkan med min vfamilj. Gick med min kontakt person, Laura, till kyrkan. Det var... har försökt att hitta ett bra ord. Antar att galet är bra. Det var galet!! 08.30 kom vi dit. Det var inte många som kommit för first service börjar inte förens kl 9. Vi som var där, 15 pers typ, ställde oss i en ring. Deras pastor (tror jag att det heter, herre gud, skäms ibland över att inte ens tro på gud och därför inte vet ett skit om något) pratade. Mera försökte banka i oss allt han sa. Min vfamiljs kyrka är tyst. Jag hör knappt vad dom säger. Men idag så skrek pastor helatiden. Sen säger han till mig "I hope this isn't freakin you out" och alla börjar gå runt i rummet och röra vid alla stolar medans dom blundar och sakta gör rörelser med armarna upp och ned, upp och ned, och säger i låg ton: Jesus, Jesus, Jesus.. Och pastorn går runt och skriker böner, eller vad det var. Och så höll dom på i 5 minuter. Ärligt blev jag lite rädd. Sen var det dags för first service och alla satte sig ned. Dom har ett band som spelar live och alla sjunger med i låtar som handlar om gud, medans dom klappar och höjer händerna i luften. Pastorn pratar (skriker) mellan låtarna och säger i var och varannan mening: Somebody give me amen. Och alla säger amen. Och publiken är liksom med pasor helatiden, om dom gillar det han säger skriker dom och alla säger amen med jämna mellanrum (bortsätt från när pastorn ber dem). I slutet pratade pastorn om en familj som just förlorat sin pappa/man i en bilolycka. Och hur pastorn var där när dom berättatde för barnen (9 ,7,4 år och 11 månader). Jag fick tårar i ögonen och det var så hemskt. Han bad alla i publiken som ville att gud skulle hjälpa dom med sina sorger komma fram till scenen. Dom flesta gick fram, inte jag såklart för det vågade jag inte. Pastor höll händerna om personens nacke och viskade massa. Helt plötsligt föll den första personen ihop och låg och grät på golvet. Jag trodde att hon var så ledsen att hon inte kunde stå. Men det visade sig att efter att pastorn viskat till dem så stod det en person bakom dem och dem fick ramla bakåt (som samarbetsövningarna man gör när man var mindre) och hjälper dem att lägga sig ner på golvet. Och så låg alla framme på golvet vid scenen och grät. Jag visste typ inte vad jag skulle göra. Det är hemskt att se alla så ledsna och vissa skakade för att dom grät så mycket. Fick hålla mig från gråt helatiden, för börjar jag gråta. Kan jag inte sluta. Så det var bäst att hålla tårarna inne.
Sen var det 5 min paus. Sen var det second service som var precis samma sak. Laura och hennes man går alltid på båda. Fattar inte egentligen varför, eftersom att varje service är över 2 timmar och pastorn säger samma sak, bandet spelar samma låtar osv. Men kl 14 var jag hemma! Haha en lång dag i kyrkan.
Sen var det 5 min paus. Sen var det second service som var precis samma sak. Laura och hennes man går alltid på båda. Fattar inte egentligen varför, eftersom att varje service är över 2 timmar och pastorn säger samma sak, bandet spelar samma låtar osv. Men kl 14 var jag hemma! Haha en lång dag i kyrkan.
Min vmormor frågade vilken kyrka jag gillar bäst. Jag gillar ju ingen, eftersom att jag inte ens är religös. Visst det kanske finns kyrkor som är roliga men min vfamiljs kyrka är lika rolig som att stirra in i väggen och Lauras kyrka blev jag rädd för. Så hehe..
Lördag 2011-09-17 21:56
Tusen tack till Angela who made my day!
Lördag 2011-09-17 17:24
Ironiskt hur något man drömt om i hela sitt liv kan bli så fel
Torsdag 2011-09-15 17:32
Jag lever fortfarande. Jag har skickat ett mejl, eller kanske skulle uttrycka det en bok, till explorius. Dom har kontaktat cetusa. Så nu är det bara att vänta och se vad som händer..
Vill inget annat än att åka hem till min pojkvän. Då blir allt bra igen. Men what doesn't kill you makes you stronger. Får väl göra det alla ber mig: Håll ut.
Tisdag 2011-09-13 23:49
Okej. Jag vet att många undrar vad som pågår. Det är så sjukt mycket att jag inte ens vet vart jag ska börja.. Det är problem med min placering, med min värdfamilj och med skolan/Parowan. Så jag tänkte börja med att berätta allt om hur jag fick min placering!
Plcering: 28 Juli fick jag min efterlängtade placering. Som ni alla vet så väljer en familj utbytesstudenten efter att ha läst hennes/hans profil och kommit fram till att hon/han skulle passa deras livsstil, har samma intressen och helt enkelt "matchar". Och såklart trodde jag att det var så min placering gick till. Självklart blev jag förånad när hela min ansökan på 50 papper om mina intressen, min personlighet osv inte hamnade i min vfamiljs brevlåda förens efter att jag varit där 2 veckor. Jag tyckte väl att det var lite konstigt att dom frågade saker som om jag gick i kyrkan, var vegetarian osv eftersom att det stod i min ansökan och dom hade ju valt mig så.
I fredags var jag hos Laura, min kontaktperson, och hon berättade att personen som pacerat mig, Hail, behövde en extra poäng för att kunna åka på en resa gratis med cetusa (min amerikanska organisation). När man placerat en utbytesstudent får man en poäng. Och att allt hon brydde sig om var den där poängen. Jag tänkte inte så mycket på det, mer än att det känndes som om hon bara placerat mig för att få en poäng. Idag pratade jag med min vmamma om att jag inte trivs i familjen. Och hon berättade hur det ens kom sig att dom tog emot en utbytesstudent. Hail hade en dag gått fram till min vmamma och sagt "I need an extra point to get on a trip, I need to place a girl really quick". Min vmamma som har 700 saker att tänka på, men inte kan säga nej, sa först att hon inte hade tid, men hon skulle tänka på det. Hail ringde min vmamma dagen efter och sa "can you host an exchange student?" min vmamma:"well I need to think about it" Hail:"good, so you'll do it!". Verkligen prackade på henne. Min vmamma pratade med sin man (som bor i Las Vegas) och han sa aldrig i livet. Du tar inte på dig en sak till! Min vmamma pratade med min vmormor och hon tyckte också att det lät roligt. Dom fick 2 norska tjejer och 2 svenska tjejer att välja mellan. Dom visste inget om oss förutom att dom andra 3 gillade musik och drama. Att det skulle bli en norsk tjej om något visste dom redan eftersom att min vmormor och vmorfar bott i Norge i 2 år och ville hemskt gärna ha en norsk tjej. Så min vmamma pratade med min vsyster om att ha en utbytesstudent. Hon sa visst och fick äran att välja en av oss. Min vsyster valde en norsk tjej (såklart för det var redan avgjort). Och valde henne för att drama och musik är hennes liv och det är min vsysters största intressen också. Så dom skulle ha mycket gemensamt. Men dom hade forfarande inte bestämmt sig till 100. Hail ringer och säger att dom måste bestämma sig idag, och min vmamma som inte kan säga nej säger såklart okej. Hon berättar att dom valt den norska tjejen och Hail säger att hon inte är tillgänglig längre och att dom måste ta emot mig. Jag är svensk och är inte alls intresserad av drama och att spela instrument! Dom ville inte ens ha mig. Dom hade valt den norska tjejen och nu tvingade Hail dom att ta emot mig.
Min värdfamilj: Jag vet inte hur klart det har framkommit att min vfamilj inte har tid för mig. Sen jag kom hit har jag bara varit på mitt rum för jag har inte haft något annat att göra. Ingen i min vfamilj har ens frågat hur jag mått eller om jag vill hitta på något. Jag ligger bara i min säng och gråter. Jag försöker göra andra saker, men jag tittar mest bara på när alla andra gör sitt, känner mig dum som bara sitter och går tillbaka till mitt rum. Dom senaste dagarna har jag mått så dåligt att jag inte ens orkat göra något annat. Jag orkar knappt gå till skolan. Jag mår psykiskt dåligt när jag vaknar. Min vmamma har knappt tid för sina egna barn. Plus att:
Minvsysterignorerarmigochsägeriprincipraktutatthonintevillvaramedmig.Honärmedsinbästakompisvarjedag,
helatiden,ochharingaandravänner.minvmammasaatthonkanskekundeta1dagiveckan"ledigt"frånsinbästakompis
ochumgåsmedmig.Minvsystersvarade"menvadskavigöra,Vikännerintevarandraochdetfinnsingetattgörahär".
Minvmammafrågadeigenochminvsysterbarablängdepåhenne.
Hon har en jättedåligtattityd, vilket jag har hört från många. Men som jag mår nu, gör det inte saken bättre. Finns mer att ta upp, men vet inte vilka som läser och jag vill inte skriva förmycket.
Skolan/Parowan: Jag vet att explorius sagt 100 gånger att utbytesstudenter blir placerade i mindre städer för att alla känner alla och det är så mycket lättare att skaffa vänner. Well, har bara varit i den här staden på 2500 pers, jag kan inte tala för hela USA. Men här är det jättesvårt att skaffa vänner pga det är så litet och Parowan är väldigt speciellt. Jag har varit här mer än en månad och inget är annorlunda från min första dag i skolan. Jag har tänkt att det är väl mig det är fel på. I början hälsade folk och var nyfikna på mig. Nu kollar dom knappt på mig. Men sen pratade jag med Laura och Erika (ex utbytesstudent från norge) och dom bekräftade att det inte är mig det är fel på, så insåg jag att jag faktiskt inte överdriver när jag säger att det är något fel på Parowan. Laura sa att hon seriöst tyckte synd om mig som blivit placerad här för att det är ett så tufft "klimat". Efter att jag idag pratat med min vmamma bekräftade även hon det. Alla här har bott i Parowan sen dom föddes. Så har även deras föräldrar, morföräldrar osvosv. Dom har redan sina vänner och familjer (eftersom att alla är mormoner är familjen väldigt viktig och spenderar mycket tid tillsammans). Dom släpper liksom inte in nya människor. För dom har redan allt dom behöver. Min vmamma har en 3:e son, han flyttade tillbaka till Las Vegas från Parowan pga att han inte hittade några vänner. Det är svårt att förklara hur personer beter sig här, sättet dom är på.. Jag tror man måste uppleva det själv för att fatta hur svårt det är att komma in i samhället.
Rektorn på min skola är ny. Och han låter mig inte börja i några sporter. För att få börja i en sport måste jag göra try out. Rektorn säger att eftersom att alla try outs redan varit är det orättvist om jag får göra en i efterhand. Men jag var inte här när dom hade try outs, vad ska jag göra?? Så jag kan inte försöka komma närmre folk genom att börja i någon sport och aktivera mig, inte bara sitta hemma i min säng.
Just nu känner jag att det inte finns något hopp kvar. Inget går bra, allt har blivit helt fel. Jag har tagit upp med Laura om jag kan byta familj. Men hon säger att det inte går. Att vi får lösa dethär. Men kan någon förklara för mig hur det här utbytesåret ska kunna bli det bästa jag gjort i mitt liv?
Har säkert glömt hälften av allt som hänt osv. Och har inte kunnat skriva allt heller. Men nu har ni i alla fall fått en inblick i hur mitt år börjat. Låter det bra elleeer?
Tisdag 2011-09-13 11:24
Orkar snart inte mer....
Måndag 2011-09-12 16:55
Några bilder av mitt "hem".
Söndag 2011-09-11 18:21
Idag valde jag att inte följa med till kyrkan. Jag kännde helt enkelt inte för det. Skypade med världens bästa mamma och pappa istället. Och tror inte att jag missade något viktigt att lära mig ur bibeln!
9/11 idag, vilket är stort för amerikanarna. Min vbror som är 12 frågade vad det var för speciellt idag, min vmamma kollade på honom som om han var tokig. Det är något 9/11 evagemang idag i biblioteket. Min kör-klass är där och sjunger, jag skulle också varit där. Men jag missade kören i torsdags pga field trippen och visste inte. Såklart glömde min vsyster att berätta för mig. Så nu sitter jag här ensam i huset och lyssnar på regnet. Alla är förmodligen i biblioteket, men jag kunde ju inte följa med eftersom att jag skulle varit där med kören, då kan jag ju inte dyka upp och inte sjunga.. Tråkigt för hade velat se vad dem gjorde. Typ Oh dear heavenly father please bless the lost lives on 9/11... osv... Inte svårt att gissa i denna stad, menmen något annat gör dom väl som inte har med gud att göra!
Lördag 2011-09-10 20:26
"****** is a b.. well I don't wanna say this word... But I'm going to anyways! She is acting like a real bitch!". Kan inte annat än att hålla med och det kom ifrån en vuxen person.
