utbytesstudent Usa, Utah 11/12

Jag vaknade upp imorse, så var den dagen förstörd. 06.30. Hade ångest för skolan, ville bara ligga i min säng och gråta. Kollar min hotmail. Simeon från explorius har försökt ringa mig (men min lur är död, vet inte varför den inte vill funka) så jag bad honom ringa hem till min vfamilj. Vi lade på och han skulle ringa cetusa. Han ringer igen och säger att Marla från cetusa ska ringa mig. Klockan tickar och jag måste till skolan. Funderade allvarligt på att låtsas vara magsjuk. Men beslöt mig för att gå till skolan. Hann inte ens utaför dörren innan jag bröt ihop. Jag orkade verkligen inte mer. Gick upp på mitt rum och min vmamma kom efter. Hon har totalt hakat upp sig på att "alla utbytesstudenter går igenom det här, det är normalt att vara ledsen". Hon försökte säga att allt kommer att lösa sig, att gud placerat mig här för en anledning och att jag ska vakna om morgonen och tänka att idag ska allt bli bättre. Jag bokstavligttalat HATAR när folk äger att det kommer lösa sig. Att jag kommer trivas och att allt kommer bli bra här. För gissa vad? Det kommer inte det. Tyck att jag är negativ, för det vet jag att jag är. Men har varit ledsen, ensam, frustrerad i 5 veckor nu. Jag orkar inte! Jag mår så dåligt att jag inte ens orkar tänka possitivt. Jag måste bort från Parowan. Och jag vet inte vad jag gjort gud, får höra helatiden att han älskar alla. Men mig har han något emot, det kan jag lova.

Jag kunde i alla fall inte sluta gråta imorse. Tårarna rann och hela jag skakade och hulkade (ni som känner mig vet hur jag blir när jag gråter, haha..). Min vmamma sa att jag måste till skolan. Och jag sa att jag inte klarade det för jag fick nya gråtattaker helatiden. Och vill helst inte visa mig så inför hela skolan. Det gick helt enkelt inte att sluta gråta. Men hon tvingade mig att gå. Jag frågade om jag fick ringa ett samtal först. Hon sa att jag hade 5 minuter på mig. Jag frågade Simeon om Marlas nummer och ringde henne. Vi han inte säga mer än hej innan min vmamma kom upp och sa att jag måste till skolan nu. Marla säger att jag kan ringa henne efter skolan och så kan vi prata då.

Jag kommer innanför Parowan highs dörrar och min vmamma lämnar mig där. Jag går några meter innan jag bryter ihop igen. Som tur var hade alla lektion. Min studievägledare, mrs Chamberlaine, kommer gåendes mot mig och frågar om jag är okej. Vilket jag uppenbarligen inte är. Hon ber mig följa med in på henne kontor och jag berättar allt som är fel. Vi går sen in till min rektor och pratar med honom också. Dom var jätte gulliga och blev så ledsna att jag inte hade det bra. Men dom förstår mig och vet att det är svårt att komma in i skolan. Och att skapa ett förhållande i den här lilla staden tar väldigt lång tid. Och med lång tid menar dom år. Men jag kan inte börja trivas om ett år. För då är jag i Sverige igen..

Och dom sa att tjejerna antagligen är rädda för mig. För jag har snygga kläder och ser ut som en modell! Haha.. tillåt mig att skratta. Men det har nog alla sagt här som jag pratat med också, att varför tjejerna inte pratar med mig är för att dom inte vill ha konkurrens och du är ju så "pretty". Det är ju synd om det är så..

Rektorn bad så mycket om ursäkt för att jag inte får göra try outs för någon sport. Vi pratade ganska länge innan det var dags för lunch och jag gick hem igen. Nu hade jag faktiskt slutat gråta, så det var ju bra. Åt nudlar och stog ut hela dagen tills det var dags att åka hem och jag äntligen fick ringa Marla!! Men när jag kommit hem från skolan har cetusas kontor redan stängt för dom ligger 2 timmar före. Men Marla sa att jag kunde nå henne på cetusas emergencynumber så jag ringde dit. Fick prata med någon som sa att Marla skulle ringa mig om 30 min minuter. Det gick 30 minuter och jag ringde tillbaka. Fick prata med en annan som var asjobbig och typ ba: this is a emergency number! Are you in danger? Can I take a message for you and they can call you tomorrow?. Tillslut fattade hon att Marla bett mig ringa på det här nummret och hon sa att någon skulle ringa mig snart. Mycket lägre än snart ringer jag igen och får prata med kvinnan jag pratade med första gången. Hon sa att hon skulle be Marla ringa mig och Marla ringer för att berätta att hon inte är hemma förens om en timme. Så en timme senare får jag ÄNTLIGEN prata med henne. Vi pratar om allt som hänt och om jag kan få byta familj. Hon sa att hon ska ringa runt lite och bestämma med dom personerna vad som är bäst för mig. Hon sa att det kommer lösa sig. Men att jag inte skulle få panik för det betyder inte att jag inte kan få flytta.

Jag har pratat med folk från Sverige som försöker leta värdfamilj åt mig genom sina amerikanska kontakter. Och har ev fått 2 napp. Så ett tag känndes det som att det faktiskt kan lösa sig. Att om jag hittar en familj på egen hand går det mycket fortare än om cetusa ska leta. Och jag kommer faktiskt få flytta! Så jag berättar för Marla vart jag kanske kan få en värdfamilj och om det går att jag fixar en själv. Men såklart inte! Cetusa är relativt nytt. Dom finns inte i alla stater och där jag har folk som letar familj åt mig så har dom såklart ingen "koordinator". Det finns ingen som kan kolla upp familjen eller hålla koll på mig under mitt år. Så därför måste i så fall cetusa leta familj till mig. På dom få ställen där dom har en koordinator. Jag dör. Där försvann mitt enda hopp..

Imorgon ska jag ringa Simeon och fråga om man får byta orginisation. Det får man säkert inte. Men vad annars ska jag göra?