utbytesstudent Usa, Utah 11/12

Okej så.. Idag testade jag på att inte gå till mormon-kyrkan med min vfamilj. Gick med min kontakt person, Laura, till kyrkan. Det var... har försökt att hitta ett bra ord. Antar att galet är bra. Det var galet!! 08.30 kom vi dit. Det var inte många som kommit för first service börjar inte förens kl 9. Vi som var där, 15 pers typ, ställde oss i en ring. Deras pastor (tror jag att det heter, herre gud, skäms ibland över att inte ens tro på gud och därför inte vet ett skit om något) pratade. Mera försökte banka i oss allt han sa. Min vfamiljs kyrka är tyst. Jag hör knappt vad dom säger. Men idag så skrek pastor helatiden. Sen säger han till mig "I hope this isn't freakin you out" och alla börjar gå runt i rummet och röra vid alla stolar medans dom blundar och sakta gör rörelser med armarna upp och ned, upp och ned, och säger i låg ton: Jesus, Jesus, Jesus.. Och pastorn går runt och skriker böner, eller vad det var. Och så höll dom på i 5 minuter. Ärligt blev jag lite rädd. Sen var det dags för first service och alla satte sig ned. Dom har ett band som spelar live och alla sjunger med i låtar som handlar om gud, medans dom klappar och höjer händerna i luften. Pastorn pratar (skriker) mellan låtarna och säger i var och varannan mening: Somebody give me amen. Och alla säger amen. Och publiken är liksom med pasor helatiden, om dom gillar det han säger skriker dom och alla säger amen med jämna mellanrum (bortsätt från när pastorn ber dem). I slutet pratade pastorn om en familj som just förlorat sin pappa/man i en bilolycka. Och hur pastorn var där när dom berättatde för barnen (9 ,7,4 år och 11 månader). Jag fick tårar i ögonen och det var så hemskt. Han bad alla i publiken som ville att gud skulle hjälpa dom med sina sorger komma fram till scenen. Dom flesta gick fram, inte jag såklart för det vågade jag inte. Pastor höll händerna om personens nacke och viskade massa. Helt plötsligt föll den första personen ihop och låg och grät på golvet. Jag trodde att hon var så ledsen att hon inte kunde stå. Men det visade sig att efter att pastorn viskat till dem så stod det en person bakom dem och dem fick ramla bakåt (som samarbetsövningarna man gör när man var mindre) och hjälper dem att lägga sig ner på golvet. Och så låg alla framme på golvet vid scenen och grät. Jag visste typ inte vad jag skulle göra. Det är hemskt att se alla så ledsna och vissa skakade för att dom grät så mycket. Fick hålla mig från gråt helatiden, för börjar jag gråta. Kan jag inte sluta. Så det var bäst att hålla tårarna inne. 
Sen var det 5 min paus. Sen var det second service som var precis samma sak. Laura och hennes man går alltid på båda. Fattar inte egentligen varför, eftersom att varje service är över 2 timmar och pastorn säger samma sak, bandet spelar samma låtar osv. Men kl 14 var jag hemma! Haha en lång dag i kyrkan.