Okej. Jag vet att många undrar vad som pågår. Det är så sjukt mycket att jag inte ens vet vart jag ska börja.. Det är problem med min placering, med min värdfamilj och med skolan/Parowan. Så jag tänkte börja med att berätta allt om hur jag fick min placering!
Plcering: 28 Juli fick jag min efterlängtade placering. Som ni alla vet så väljer en familj utbytesstudenten efter att ha läst hennes/hans profil och kommit fram till att hon/han skulle passa deras livsstil, har samma intressen och helt enkelt "matchar". Och såklart trodde jag att det var så min placering gick till. Självklart blev jag förånad när hela min ansökan på 50 papper om mina intressen, min personlighet osv inte hamnade i min vfamiljs brevlåda förens efter att jag varit där 2 veckor. Jag tyckte väl att det var lite konstigt att dom frågade saker som om jag gick i kyrkan, var vegetarian osv eftersom att det stod i min ansökan och dom hade ju valt mig så.
I fredags var jag hos Laura, min kontaktperson, och hon berättade att personen som pacerat mig, Hail, behövde en extra poäng för att kunna åka på en resa gratis med cetusa (min amerikanska organisation). När man placerat en utbytesstudent får man en poäng. Och att allt hon brydde sig om var den där poängen. Jag tänkte inte så mycket på det, mer än att det känndes som om hon bara placerat mig för att få en poäng. Idag pratade jag med min vmamma om att jag inte trivs i familjen. Och hon berättade hur det ens kom sig att dom tog emot en utbytesstudent. Hail hade en dag gått fram till min vmamma och sagt "I need an extra point to get on a trip, I need to place a girl really quick". Min vmamma som har 700 saker att tänka på, men inte kan säga nej, sa först att hon inte hade tid, men hon skulle tänka på det. Hail ringde min vmamma dagen efter och sa "can you host an exchange student?" min vmamma:"well I need to think about it" Hail:"good, so you'll do it!". Verkligen prackade på henne. Min vmamma pratade med sin man (som bor i Las Vegas) och han sa aldrig i livet. Du tar inte på dig en sak till! Min vmamma pratade med min vmormor och hon tyckte också att det lät roligt. Dom fick 2 norska tjejer och 2 svenska tjejer att välja mellan. Dom visste inget om oss förutom att dom andra 3 gillade musik och drama. Att det skulle bli en norsk tjej om något visste dom redan eftersom att min vmormor och vmorfar bott i Norge i 2 år och ville hemskt gärna ha en norsk tjej. Så min vmamma pratade med min vsyster om att ha en utbytesstudent. Hon sa visst och fick äran att välja en av oss. Min vsyster valde en norsk tjej (såklart för det var redan avgjort). Och valde henne för att drama och musik är hennes liv och det är min vsysters största intressen också. Så dom skulle ha mycket gemensamt. Men dom hade forfarande inte bestämmt sig till 100. Hail ringer och säger att dom måste bestämma sig idag, och min vmamma som inte kan säga nej säger såklart okej. Hon berättar att dom valt den norska tjejen och Hail säger att hon inte är tillgänglig längre och att dom måste ta emot mig. Jag är svensk och är inte alls intresserad av drama och att spela instrument! Dom ville inte ens ha mig. Dom hade valt den norska tjejen och nu tvingade Hail dom att ta emot mig.
Min värdfamilj: Jag vet inte hur klart det har framkommit att min vfamilj inte har tid för mig. Sen jag kom hit har jag bara varit på mitt rum för jag har inte haft något annat att göra. Ingen i min vfamilj har ens frågat hur jag mått eller om jag vill hitta på något. Jag ligger bara i min säng och gråter. Jag försöker göra andra saker, men jag tittar mest bara på när alla andra gör sitt, känner mig dum som bara sitter och går tillbaka till mitt rum. Dom senaste dagarna har jag mått så dåligt att jag inte ens orkat göra något annat. Jag orkar knappt gå till skolan. Jag mår psykiskt dåligt när jag vaknar. Min vmamma har knappt tid för sina egna barn. Plus att:
Minvsysterignorerarmigochsägeriprincipraktutatthonintevillvaramedmig.Honärmedsinbästakompisvarjedag,
helatiden,ochharingaandravänner.minvmammasaatthonkanskekundeta1dagiveckan"ledigt"frånsinbästakompis
ochumgåsmedmig.Minvsystersvarade"menvadskavigöra,Vikännerintevarandraochdetfinnsingetattgörahär".
Minvmammafrågadeigenochminvsysterbarablängdepåhenne.
Hon har en jättedåligtattityd, vilket jag har hört från många. Men som jag mår nu, gör det inte saken bättre. Finns mer att ta upp, men vet inte vilka som läser och jag vill inte skriva förmycket.
Skolan/Parowan: Jag vet att explorius sagt 100 gånger att utbytesstudenter blir placerade i mindre städer för att alla känner alla och det är så mycket lättare att skaffa vänner. Well, har bara varit i den här staden på 2500 pers, jag kan inte tala för hela USA. Men här är det jättesvårt att skaffa vänner pga det är så litet och Parowan är väldigt speciellt. Jag har varit här mer än en månad och inget är annorlunda från min första dag i skolan. Jag har tänkt att det är väl mig det är fel på. I början hälsade folk och var nyfikna på mig. Nu kollar dom knappt på mig. Men sen pratade jag med Laura och Erika (ex utbytesstudent från norge) och dom bekräftade att det inte är mig det är fel på, så insåg jag att jag faktiskt inte överdriver när jag säger att det är något fel på Parowan. Laura sa att hon seriöst tyckte synd om mig som blivit placerad här för att det är ett så tufft "klimat". Efter att jag idag pratat med min vmamma bekräftade även hon det. Alla här har bott i Parowan sen dom föddes. Så har även deras föräldrar, morföräldrar osvosv. Dom har redan sina vänner och familjer (eftersom att alla är mormoner är familjen väldigt viktig och spenderar mycket tid tillsammans). Dom släpper liksom inte in nya människor. För dom har redan allt dom behöver. Min vmamma har en 3:e son, han flyttade tillbaka till Las Vegas från Parowan pga att han inte hittade några vänner. Det är svårt att förklara hur personer beter sig här, sättet dom är på.. Jag tror man måste uppleva det själv för att fatta hur svårt det är att komma in i samhället.
Rektorn på min skola är ny. Och han låter mig inte börja i några sporter. För att få börja i en sport måste jag göra try out. Rektorn säger att eftersom att alla try outs redan varit är det orättvist om jag får göra en i efterhand. Men jag var inte här när dom hade try outs, vad ska jag göra?? Så jag kan inte försöka komma närmre folk genom att börja i någon sport och aktivera mig, inte bara sitta hemma i min säng.
Just nu känner jag att det inte finns något hopp kvar. Inget går bra, allt har blivit helt fel. Jag har tagit upp med Laura om jag kan byta familj. Men hon säger att det inte går. Att vi får lösa dethär. Men kan någon förklara för mig hur det här utbytesåret ska kunna bli det bästa jag gjort i mitt liv?
Har säkert glömt hälften av allt som hänt osv. Och har inte kunnat skriva allt heller. Men nu har ni i alla fall fått en inblick i hur mitt år börjat. Låter det bra elleeer?
