And I'm gonna be here forever more
63 eller 64 dagar max kvar. Glömde totalt bort vilket, skulle satsa på 63 men... Tycker att tiden går så sjukt sakta. Sakerna jag gjorde i helgen känns det som att jag gjorde förra månaden. Men det är väl bra antar jag, börjar bli lite orolig över hur jag ska klara usa mentalt. Börjar bli lite orolig över att jag bara ska tänka negativ och deppa ner mig totalt, få världens hemlängtan. Därför kommer det väl säkert att bli så. Jag måste ändra min inställning. Finns bara vissa saker som jag inte vill lämna..
Men ser ändå framemot det så jävla mycket. Vill bara åka nuuuuuuu!!! Egentligen helt sjukt hur blandade känslor man kan ha. Jag både gråter för att jag inte vill åka och för att jag vill åka så fucking jävla gärna. Super taggad, minst sagt, men samtidigt rädd. Arg för att jag inte fått placering, glad att få spendera mer tid hemma med alla männsikor.
Men ärligt har jag inte ens fattat att jag ska åka. Det går inte att förstå att jag ska göra det här. Min dröm ska bli verklighet. Jag kan inte fatta att jag om max 2 månader är i usa och lever ett helt nytt liv. Det enda jag kan förstå är hur nyttigt det kommer att vara att åka bort ett år helt själv såhär. Vad mycket jag kommer lära mig och vad glad jag (förhoppningsvis) kommer att vara över att jag vågade ta steget.
Till alla blivande och gamla utbytestudenter: Vi är fan sjukt modiga!
Kommentarer
Postat av: Linda Tysk
Hej! Jag åker också till USA nu 11/12, länka?:)
Trackback
