Lördag 2011-09-10 11:51
Igår åkte jag hem till Laura, min kontaktperson, och pratade med henne. Jag är jätte glad att jag fått en bra kontaktperson för jag vet att många inte har det, men Laura är väldigt bra. Jag berättade allt som hänt och hon sa själv att hon väntat på att jag skulle höra av mig, för hon märkte på intervjun förra helgen att allt inte var som det skulle. Laura ställde frågor till mig, min vmamma svarade på alla.
Vi ska i alla fall börja med att prata med min vmamma. Det känns pinsamt men jag måste, för om det fortsätter såhär så tänker jag inte bo kvar i den här familjen. Och Laura sa att den här staden är väldigt speciell, alla är mormoner och är på ett visst sätt. Om man inte är mormon är det svårt att komma in i det hela. Hon sa att hon varit orolig när jag blivit placerad här för hon trodde inte att det var rätt och hon tycker synd om mig som hamnat här. För det är väldigt speciellt, sättet som människorna här är. Det är svårt att förkara, man måste nästan leva här för att fatta vad jag pratar om. Men känns ju bra att det inte bara är jag som överdriver när jag säger att det är något fel på den här lilla staden, utan att det faktiskt är det.
Vi bakade en äppelkaka för att få mig på andra tankar och Laura ringde Erika. Hon är från Norge och var utbytesstudent här för 3 år sedan. Nu går hon på Southern Utah University i Cedar, 15 min härifrån, så hon kom över och var med oss hela kvällen. Det känndes bra och hon vet vad jag går igenom och att det är en svår miljö i Parowan. Laura är inte mormon och hon tycker vissa saker som jag berättade om min vfamilj är jätte konstiga. Hon blev jätte förvånad när jag sa att jag inte får kalla min vmamma eller vmormor och vmorfar för deras förnamn. Mormoner tycker att det är oartigt att barn säger en vuxens förnamn. Så jag får alltså inte säga Jolene till min vmamma och jag måste kalla min vmormor och vmorfar för grandma och grandpa. Och det finns massa sådana saker som exempel. Det är svårt eftersom att jag inte ens tror på gud, men jag försöker respektera deras religon även om mormoner är sjuka ibland. Alla regler, hur man ska vara osv.
Laura berättade att det inte var hon som placerat mig. Och att person som placerat mig behövde en extra poäng annars förlorade hon alla sina poäng inom CETUSA, min amerikanska organisation. Fattade inte riktigt vad poängen var bra för men i alla fal känns det som om hon placerade mig någonstans bara för att få den där poängen som tydligen var jätte viktigt. Allt känns bara fel och jag vill inte bo här. Jag vill bo i en normal stad, med normalt kristna personer. Önskar att jag hade gjort delstatsval och INTE valt Utah.
Kommentarer
Trackback
