utbytesstudent Usa, Utah 11/12

Det mesta är klart, har några småsaker att packa ner bara. Och packa ur, hehe, var precis 23 kg och måste ha plats för det jag shoppar i NYC!

Just nu har jag fortfarande inte fattat att jag ska åka. Även om jag om 24 timmar är halvvägs över Atlanten. Allt känns så overkligt. Jag har inte ens resfeber än. Jag grät bara när jag fick veta att jag fått familj och placering. Sen dess har jag inte gråtit. Men jag fattar bara inte att jag ska göra det här. Jag har velat det, drömt om det, så länge, så många år. Det känns fortfarande som att det bara är en dröm. Att jag nu snart är i USA och lever min dröm känns bara, ja jag kan inte fatta det. Kanske inte kommer förstå det förens jag är hemma igen, haha.

Idag har jag sagt hejdå till mormor och morfar och till farmor. Dom är dom gulligaste någonsin! Sagt hejdå till vänner och släkt och imorgonbitti innan jag åker till Arlanda blir de dom jobbigaste farvälen, familj + pojkvän..

Ikväll blir det sista middagen med familjen och sista natten med älskling. Jag pratade med min vsyster och sa att jag inte visste om jag skulle skratta elleer gråta. Hennes svar var riktigt bra: Du kan gråta för när du kommer hit kommer du bara skratta!