Torsdag 2011-09-29 18:50
Onsdag 2011-09-28 17:04
Marla från cetusa skickade mejl till mig nyss och sa att hon har två värdfamiljer på g som vill hosta mig! Hon ska återkomma med svar så fort hon vet, förmodligen imorgon eller fredag! AAAH så fort jag får en värdfamilj måste jag flytta! Är så glad just nu! Kanske inte bor kvar här på måndag!
Onsdag 2011-09-28 16:59
Skolan flyter på. Fattar inte mycket av matten men har tydligen g så det räcker ju. Foods klasserna är roligast och vi kan sitta en hel lektion, ca 85 min, och gå igenom hur man gör en sallad. Och jag skojar inte (Folk är verkligen tröga här ibland). Och då är lektionerna inte lika roliga. Sen får vi ju såklart laga mat. Idag gjorde vi cheeseburger soup! Haha.. Låter så typiskt tjock och amerikanskt så det finns inte. MEN det var jätte gott. Nästan så att jag ska publicera receptet så att ni kan göra er egen cheeseburger soppa där hemma..
Något jätte gott vi gjorde förra veckan var att blanda jordgubbs yogurt, jordgubbar, mini marhmallows och någonting annat.. Det finns inte i Sverige men det närmaste vi har är nog vispgrädde! Blanda ungefär 1/3 yogurt med 2/3 grädde och blanda sen ner färska jordgubbar och marshmallows. Super gott och enkelt.
På fredag är det homecoming vilket innebär att alla dagar den här veckan har vi olika klädteman i skolan. Måndag skulle man ha pyjamas/crasy hair, igår helsvart, idag pirat, imorgon ska man välja en tidsperiod (typ 80-talet) och klä sig så och på fredag är det blue and gold (skolans färger). Och idag hade vi ett assembly innan lunch, då hela skolan samlas. Det börjar alltid med att cheerleaderna dansar och sjunger ramsor för att peppa skolan, sen sa vi the pledge och efter det sjöng vi skolsången. Sen blev vi presenterade för "homecoming court" som bestod utav 8 par som man kan rösta på till kung och drottning till dansen på fredag. Nu kan vi snacka att jag lever livet som utbytesstudent i USA. Sitter bara och tittar facinerat på allt som hnder omkring mig.
haha tyckte två toffsar var crazy enough för mig i måndags.. (och ursäkta fjortis-bilden)
.
En annan sak som hände i månadgs som också är lite typiskt amerikanst. Vi hade kör när rektor pratade i högtalarna och sa school lockdown. Vår körledare skrek att alla skulle sätta sin intill väggen i bakre delen av körsalen och sen släckte hon ljuset. Jag kunde ju gissa vad som pågick men frågade i alla fall. School lockdown är en säkerhetsåtgärd dom gör om någon skjuter i skolan. Alla släcker lamporna och sätter sig mot väggen knäpptysta så att personen med ett vapen ska tro att ingen är där och inte skjuta dom. Ni kan alla vara lugna, det var bara en övning. Men efter att ha setat där i 5 minuter hörde vi hundar skälla innfrån skolan och då började folk undra om det verkligen var en övning. Sen såg vi skuggan av någon som passerade dörren intill vårt klassrum. Men sen sa rektorn i högtalarna "This was just a practise, no need to worry, sorry for enterupting you classes. Have a good day". Min vsyster som har kör med mig frågade om vi gjorde så i Sverige. Jag typ nej..... Haha galna amerikanare..
Svensk jordgubbstårta!!
Kolibri
Utsikt från Lauras fönster
Cupcakes från barnkalaset!!
Måndag 2011-09-26 21:42
Ringde cetusa idag och frågade hur allt gick. Fortfarande inget nytt. Haha alla är så gullig här när jag säger att jag ska flytta. Dom förstår att jag inte vill bo kvar i familjen och erbjuder sig att jag kan bo med dom. Men det är bäst om jag bara kommer bort härifrån och börjar om på nytt.
Har haft ont i huvudet hela dagen och har inte kunnat plugga. Har halva Huckelberry Finn att läsa, och det är ju inte den enklaste boken.
Söndag 2011-09-25 11:50
Igår hade min vsyster fest. Festen gick ut på att se på film och spela spel. Det bjöds på muffins, godis, chips, dricka och dom hade en hoppborg! Alla blev som galna och började spriga ut till hoppborgen. Lite samanfattat var jag på barnkalas. Det var bara min vsyster kompisar där, vilka jag verkligen inte går ihop med så ja. Inte så kul. Karley och Whitney kom efter ett tag och hängde med mig. Men vi låg och halvsov för att vi inte fått någon sömn natten fre-lör så dom åkte hem och jag gick upp och lade mig.
I fredags var jag också tvungen att berätta för min vmamma att jag ska flytta. Hon sa väl inte så mycket. Känns bara jobbigt att jag kanske flyttar om en månad och nu känns det bara fel när dom vet. Hade hellre berättat när jag fått en ny placering, så att allt slipper bli så pinsamt.
Jag har förövrigt varit här i sex veckor nu!
Lördag 2011-09-24 11:20
Igår kollade jag på fotbolls matchen med Whitney, Mady och Karley. Men vi alla tyckte att det var tråkigt så vi åkte till Whitneys hus i St George och sov över där. Vi körde never have I ever (jag har aldrig) men hade ingen dricka så vi drack energidrinkar istället. Ja jag får ändå inte dricka alkohol så det var lika bra. Ändå bara jag som drack haha. Känner mig som värsta badasset.. Sen kollade vi på brides maids och åkte och köpte mer energidrinkar. Idag mådde alla jätte illa. Haha.. Sen lade vi in våra bh:ar i frysen. Haha kännde mig så amerikansk!
Spotify:
Onsdag 2011-09-21 21:33
Har umgåtts med lite Parowanpeople idag. Dom var galna och jag hade faktiskt roligt, har inte skrattat så mycket på en och en halv månad! Tro det eller ej men jag gillar dom. Haha, typsikt att jag ska hitta personer jag känner mig bekväm att umgås med nu när jag ska härifrån. MEN vill inte bo kvar hos min vfamilj och Parowan känns inte rätt. Så det känns fortfarande asbra att jag ska bort härifrån!
Onsdag 2011-09-21 18:17
Innan jag berättar dom goda nyheterna vill jag bara klargöra att jag verkligen inte har något emot att min vfamilj är troende eller att följa med dom till kyrkan. Jag respekterar det och har vetat sen jag valde att åka som utbytesstudent att dom flesta i USA går i kyrkan. Det är något jag räknat med att göra, gå i kyrkan varje söndag. Och det är en del av upplevelsen eftersom att jag inte är religös eller går i kyrkan hemma i Sverige. Sen tvingar absolut inte min vfamilj mig att följa med dom. Jag får stanna hemma om jag vill. Men känner att dom tar emot mig till deras hem och vill att jag ska bli en del av deras familj. Så det är klart att jag följer med till kyrkan.
Nuså. Dom goda nyheterna! Laura hämtade upp mig efter skolan och sa att vi behövde fylla i papper. Väl framme hos henne visade det sig vara "student relocation kit", dvs frågor om varför jag vill byta familj osv. DET VILL SÄGA att jag ska omplaceras! Det är klart nu! Jag kommer inte bo kvar i Utah för skolorna är stängda. Cetusa ska först och främst leta efter en skola som kan ta emot mig. Sen ska dom försöka hitta en utbytesstudent i det området!
JAG FÅR FLYTTA! ÄR SÅ GLAD!
Tisdag 2011-09-20 18:26
Jag är beredd att slå nästa person som säger "You have only been here for 5 weeks. It's going to get better".
Cetusa frunderar i alla fall på att omplacera mig. Dock är dom rädda att det ska bli samma sak även om jag byter och att jag ska åka hem. Och då har dom gjort allt jobb i onödan. Jag vet att det inte hänt något jätte speciellt så att jag verkligen måste flytta fort. Men jag mår så sjukt dåligt och jag blir ledsen att folk inte verkar fatta det. Utan bara tror att det är så. Ja, livet som utbytesstudent är inte en dans på rosor. Men min familj är fel, skolan är fel, allt är fel. Jag har inte varit lycklig sen jag kom hit och har inte kännt mig glad på säkert 3-4 veckor.
Måndag 2011-09-19 21:58
Åh mitt liv är räddat för en timme <3 imorgon...
Måndag 2011-09-19 20:57
Antar att ni är nyfikna på hur min dag varit och vad som hänt och inte hänt.
Jag vaknade upp imorse, så var den dagen förstörd. 06.30. Hade ångest för skolan, ville bara ligga i min säng och gråta. Kollar min hotmail. Simeon från explorius har försökt ringa mig (men min lur är död, vet inte varför den inte vill funka) så jag bad honom ringa hem till min vfamilj. Vi lade på och han skulle ringa cetusa. Han ringer igen och säger att Marla från cetusa ska ringa mig. Klockan tickar och jag måste till skolan. Funderade allvarligt på att låtsas vara magsjuk. Men beslöt mig för att gå till skolan. Hann inte ens utaför dörren innan jag bröt ihop. Jag orkade verkligen inte mer. Gick upp på mitt rum och min vmamma kom efter. Hon har totalt hakat upp sig på att "alla utbytesstudenter går igenom det här, det är normalt att vara ledsen". Hon försökte säga att allt kommer att lösa sig, att gud placerat mig här för en anledning och att jag ska vakna om morgonen och tänka att idag ska allt bli bättre. Jag bokstavligttalat HATAR när folk äger att det kommer lösa sig. Att jag kommer trivas och att allt kommer bli bra här. För gissa vad? Det kommer inte det. Tyck att jag är negativ, för det vet jag att jag är. Men har varit ledsen, ensam, frustrerad i 5 veckor nu. Jag orkar inte! Jag mår så dåligt att jag inte ens orkar tänka possitivt. Jag måste bort från Parowan. Och jag vet inte vad jag gjort gud, får höra helatiden att han älskar alla. Men mig har han något emot, det kan jag lova.
Jag kunde i alla fall inte sluta gråta imorse. Tårarna rann och hela jag skakade och hulkade (ni som känner mig vet hur jag blir när jag gråter, haha..). Min vmamma sa att jag måste till skolan. Och jag sa att jag inte klarade det för jag fick nya gråtattaker helatiden. Och vill helst inte visa mig så inför hela skolan. Det gick helt enkelt inte att sluta gråta. Men hon tvingade mig att gå. Jag frågade om jag fick ringa ett samtal först. Hon sa att jag hade 5 minuter på mig. Jag frågade Simeon om Marlas nummer och ringde henne. Vi han inte säga mer än hej innan min vmamma kom upp och sa att jag måste till skolan nu. Marla säger att jag kan ringa henne efter skolan och så kan vi prata då.
Jag kommer innanför Parowan highs dörrar och min vmamma lämnar mig där. Jag går några meter innan jag bryter ihop igen. Som tur var hade alla lektion. Min studievägledare, mrs Chamberlaine, kommer gåendes mot mig och frågar om jag är okej. Vilket jag uppenbarligen inte är. Hon ber mig följa med in på henne kontor och jag berättar allt som är fel. Vi går sen in till min rektor och pratar med honom också. Dom var jätte gulliga och blev så ledsna att jag inte hade det bra. Men dom förstår mig och vet att det är svårt att komma in i skolan. Och att skapa ett förhållande i den här lilla staden tar väldigt lång tid. Och med lång tid menar dom år. Men jag kan inte börja trivas om ett år. För då är jag i Sverige igen..
Och dom sa att tjejerna antagligen är rädda för mig. För jag har snygga kläder och ser ut som en modell! Haha.. tillåt mig att skratta. Men det har nog alla sagt här som jag pratat med också, att varför tjejerna inte pratar med mig är för att dom inte vill ha konkurrens och du är ju så "pretty". Det är ju synd om det är så..
Rektorn bad så mycket om ursäkt för att jag inte får göra try outs för någon sport. Vi pratade ganska länge innan det var dags för lunch och jag gick hem igen. Nu hade jag faktiskt slutat gråta, så det var ju bra. Åt nudlar och stog ut hela dagen tills det var dags att åka hem och jag äntligen fick ringa Marla!! Men när jag kommit hem från skolan har cetusas kontor redan stängt för dom ligger 2 timmar före. Men Marla sa att jag kunde nå henne på cetusas emergencynumber så jag ringde dit. Fick prata med någon som sa att Marla skulle ringa mig om 30 min minuter. Det gick 30 minuter och jag ringde tillbaka. Fick prata med en annan som var asjobbig och typ ba: this is a emergency number! Are you in danger? Can I take a message for you and they can call you tomorrow?. Tillslut fattade hon att Marla bett mig ringa på det här nummret och hon sa att någon skulle ringa mig snart. Mycket lägre än snart ringer jag igen och får prata med kvinnan jag pratade med första gången. Hon sa att hon skulle be Marla ringa mig och Marla ringer för att berätta att hon inte är hemma förens om en timme. Så en timme senare får jag ÄNTLIGEN prata med henne. Vi pratar om allt som hänt och om jag kan få byta familj. Hon sa att hon ska ringa runt lite och bestämma med dom personerna vad som är bäst för mig. Hon sa att det kommer lösa sig. Men att jag inte skulle få panik för det betyder inte att jag inte kan få flytta.
Jag har pratat med folk från Sverige som försöker leta värdfamilj åt mig genom sina amerikanska kontakter. Och har ev fått 2 napp. Så ett tag känndes det som att det faktiskt kan lösa sig. Att om jag hittar en familj på egen hand går det mycket fortare än om cetusa ska leta. Och jag kommer faktiskt få flytta! Så jag berättar för Marla vart jag kanske kan få en värdfamilj och om det går att jag fixar en själv. Men såklart inte! Cetusa är relativt nytt. Dom finns inte i alla stater och där jag har folk som letar familj åt mig så har dom såklart ingen "koordinator". Det finns ingen som kan kolla upp familjen eller hålla koll på mig under mitt år. Så därför måste i så fall cetusa leta familj till mig. På dom få ställen där dom har en koordinator. Jag dör. Där försvann mitt enda hopp..
Imorgon ska jag ringa Simeon och fråga om man får byta orginisation. Det får man säkert inte. Men vad annars ska jag göra?
Måndag 2011-09-19 18:23
Asså seriöst. Jag dör. Vad vill gud mig?
Måndag 2011-09-19 00:01
Kan inte sova. Till skillnad från Sverige, där jag inte kunde somna om nätterna och var uppe waay too late, så somnar jag runt 10 här. Beror väl mest på att jag inte har något annat för mig. Men idag kan jag inte somna. Vet inte om det är för att jag väntar på mejl från explorius eller för att jag kanske ev har goda nyheter. Känns som om jag är 5 år igen och det är julafton imorgon.. Fast ändå har jag en klump i min mage.. Kan typ inte andas.
Söndag 2011-09-18 20:25
Jaa.. Såhär ser alla ut på min skola :) Inte riktigt lika smala och inte lika stora huvuden.. Men strass och stenar över hela jeansen, "skinny-jeans" existerar inte, högklackat, plattat tuperat hår, matchande handväska + en liter smink.
Mmm, nej jag kommer aldrig passa in..
P.s Imorgon får jag veta om jag får byta familj eller inte!
Söndag 2011-09-18 19:17
Okej så.. Idag testade jag på att inte gå till mormon-kyrkan med min vfamilj. Gick med min kontakt person, Laura, till kyrkan. Det var... har försökt att hitta ett bra ord. Antar att galet är bra. Det var galet!! 08.30 kom vi dit. Det var inte många som kommit för first service börjar inte förens kl 9. Vi som var där, 15 pers typ, ställde oss i en ring. Deras pastor (tror jag att det heter, herre gud, skäms ibland över att inte ens tro på gud och därför inte vet ett skit om något) pratade. Mera försökte banka i oss allt han sa. Min vfamiljs kyrka är tyst. Jag hör knappt vad dom säger. Men idag så skrek pastor helatiden. Sen säger han till mig "I hope this isn't freakin you out" och alla börjar gå runt i rummet och röra vid alla stolar medans dom blundar och sakta gör rörelser med armarna upp och ned, upp och ned, och säger i låg ton: Jesus, Jesus, Jesus.. Och pastorn går runt och skriker böner, eller vad det var. Och så höll dom på i 5 minuter. Ärligt blev jag lite rädd. Sen var det dags för first service och alla satte sig ned. Dom har ett band som spelar live och alla sjunger med i låtar som handlar om gud, medans dom klappar och höjer händerna i luften. Pastorn pratar (skriker) mellan låtarna och säger i var och varannan mening: Somebody give me amen. Och alla säger amen. Och publiken är liksom med pasor helatiden, om dom gillar det han säger skriker dom och alla säger amen med jämna mellanrum (bortsätt från när pastorn ber dem). I slutet pratade pastorn om en familj som just förlorat sin pappa/man i en bilolycka. Och hur pastorn var där när dom berättatde för barnen (9 ,7,4 år och 11 månader). Jag fick tårar i ögonen och det var så hemskt. Han bad alla i publiken som ville att gud skulle hjälpa dom med sina sorger komma fram till scenen. Dom flesta gick fram, inte jag såklart för det vågade jag inte. Pastor höll händerna om personens nacke och viskade massa. Helt plötsligt föll den första personen ihop och låg och grät på golvet. Jag trodde att hon var så ledsen att hon inte kunde stå. Men det visade sig att efter att pastorn viskat till dem så stod det en person bakom dem och dem fick ramla bakåt (som samarbetsövningarna man gör när man var mindre) och hjälper dem att lägga sig ner på golvet. Och så låg alla framme på golvet vid scenen och grät. Jag visste typ inte vad jag skulle göra. Det är hemskt att se alla så ledsna och vissa skakade för att dom grät så mycket. Fick hålla mig från gråt helatiden, för börjar jag gråta. Kan jag inte sluta. Så det var bäst att hålla tårarna inne.
Sen var det 5 min paus. Sen var det second service som var precis samma sak. Laura och hennes man går alltid på båda. Fattar inte egentligen varför, eftersom att varje service är över 2 timmar och pastorn säger samma sak, bandet spelar samma låtar osv. Men kl 14 var jag hemma! Haha en lång dag i kyrkan.
Sen var det 5 min paus. Sen var det second service som var precis samma sak. Laura och hennes man går alltid på båda. Fattar inte egentligen varför, eftersom att varje service är över 2 timmar och pastorn säger samma sak, bandet spelar samma låtar osv. Men kl 14 var jag hemma! Haha en lång dag i kyrkan.
Min vmormor frågade vilken kyrka jag gillar bäst. Jag gillar ju ingen, eftersom att jag inte ens är religös. Visst det kanske finns kyrkor som är roliga men min vfamiljs kyrka är lika rolig som att stirra in i väggen och Lauras kyrka blev jag rädd för. Så hehe..
Lördag 2011-09-17 21:56
Tusen tack till Angela who made my day!
Lördag 2011-09-17 17:24
Ironiskt hur något man drömt om i hela sitt liv kan bli så fel
Torsdag 2011-09-15 17:32
Jag lever fortfarande. Jag har skickat ett mejl, eller kanske skulle uttrycka det en bok, till explorius. Dom har kontaktat cetusa. Så nu är det bara att vänta och se vad som händer..
Vill inget annat än att åka hem till min pojkvän. Då blir allt bra igen. Men what doesn't kill you makes you stronger. Får väl göra det alla ber mig: Håll ut.
Tisdag 2011-09-13 23:49
Okej. Jag vet att många undrar vad som pågår. Det är så sjukt mycket att jag inte ens vet vart jag ska börja.. Det är problem med min placering, med min värdfamilj och med skolan/Parowan. Så jag tänkte börja med att berätta allt om hur jag fick min placering!
Plcering: 28 Juli fick jag min efterlängtade placering. Som ni alla vet så väljer en familj utbytesstudenten efter att ha läst hennes/hans profil och kommit fram till att hon/han skulle passa deras livsstil, har samma intressen och helt enkelt "matchar". Och såklart trodde jag att det var så min placering gick till. Självklart blev jag förånad när hela min ansökan på 50 papper om mina intressen, min personlighet osv inte hamnade i min vfamiljs brevlåda förens efter att jag varit där 2 veckor. Jag tyckte väl att det var lite konstigt att dom frågade saker som om jag gick i kyrkan, var vegetarian osv eftersom att det stod i min ansökan och dom hade ju valt mig så.
I fredags var jag hos Laura, min kontaktperson, och hon berättade att personen som pacerat mig, Hail, behövde en extra poäng för att kunna åka på en resa gratis med cetusa (min amerikanska organisation). När man placerat en utbytesstudent får man en poäng. Och att allt hon brydde sig om var den där poängen. Jag tänkte inte så mycket på det, mer än att det känndes som om hon bara placerat mig för att få en poäng. Idag pratade jag med min vmamma om att jag inte trivs i familjen. Och hon berättade hur det ens kom sig att dom tog emot en utbytesstudent. Hail hade en dag gått fram till min vmamma och sagt "I need an extra point to get on a trip, I need to place a girl really quick". Min vmamma som har 700 saker att tänka på, men inte kan säga nej, sa först att hon inte hade tid, men hon skulle tänka på det. Hail ringde min vmamma dagen efter och sa "can you host an exchange student?" min vmamma:"well I need to think about it" Hail:"good, so you'll do it!". Verkligen prackade på henne. Min vmamma pratade med sin man (som bor i Las Vegas) och han sa aldrig i livet. Du tar inte på dig en sak till! Min vmamma pratade med min vmormor och hon tyckte också att det lät roligt. Dom fick 2 norska tjejer och 2 svenska tjejer att välja mellan. Dom visste inget om oss förutom att dom andra 3 gillade musik och drama. Att det skulle bli en norsk tjej om något visste dom redan eftersom att min vmormor och vmorfar bott i Norge i 2 år och ville hemskt gärna ha en norsk tjej. Så min vmamma pratade med min vsyster om att ha en utbytesstudent. Hon sa visst och fick äran att välja en av oss. Min vsyster valde en norsk tjej (såklart för det var redan avgjort). Och valde henne för att drama och musik är hennes liv och det är min vsysters största intressen också. Så dom skulle ha mycket gemensamt. Men dom hade forfarande inte bestämmt sig till 100. Hail ringer och säger att dom måste bestämma sig idag, och min vmamma som inte kan säga nej säger såklart okej. Hon berättar att dom valt den norska tjejen och Hail säger att hon inte är tillgänglig längre och att dom måste ta emot mig. Jag är svensk och är inte alls intresserad av drama och att spela instrument! Dom ville inte ens ha mig. Dom hade valt den norska tjejen och nu tvingade Hail dom att ta emot mig.
Min värdfamilj: Jag vet inte hur klart det har framkommit att min vfamilj inte har tid för mig. Sen jag kom hit har jag bara varit på mitt rum för jag har inte haft något annat att göra. Ingen i min vfamilj har ens frågat hur jag mått eller om jag vill hitta på något. Jag ligger bara i min säng och gråter. Jag försöker göra andra saker, men jag tittar mest bara på när alla andra gör sitt, känner mig dum som bara sitter och går tillbaka till mitt rum. Dom senaste dagarna har jag mått så dåligt att jag inte ens orkat göra något annat. Jag orkar knappt gå till skolan. Jag mår psykiskt dåligt när jag vaknar. Min vmamma har knappt tid för sina egna barn. Plus att:
Minvsysterignorerarmigochsägeriprincipraktutatthonintevillvaramedmig.Honärmedsinbästakompisvarjedag,
helatiden,ochharingaandravänner.minvmammasaatthonkanskekundeta1dagiveckan"ledigt"frånsinbästakompis
ochumgåsmedmig.Minvsystersvarade"menvadskavigöra,Vikännerintevarandraochdetfinnsingetattgörahär".
Minvmammafrågadeigenochminvsysterbarablängdepåhenne.
Hon har en jättedåligtattityd, vilket jag har hört från många. Men som jag mår nu, gör det inte saken bättre. Finns mer att ta upp, men vet inte vilka som läser och jag vill inte skriva förmycket.
Skolan/Parowan: Jag vet att explorius sagt 100 gånger att utbytesstudenter blir placerade i mindre städer för att alla känner alla och det är så mycket lättare att skaffa vänner. Well, har bara varit i den här staden på 2500 pers, jag kan inte tala för hela USA. Men här är det jättesvårt att skaffa vänner pga det är så litet och Parowan är väldigt speciellt. Jag har varit här mer än en månad och inget är annorlunda från min första dag i skolan. Jag har tänkt att det är väl mig det är fel på. I början hälsade folk och var nyfikna på mig. Nu kollar dom knappt på mig. Men sen pratade jag med Laura och Erika (ex utbytesstudent från norge) och dom bekräftade att det inte är mig det är fel på, så insåg jag att jag faktiskt inte överdriver när jag säger att det är något fel på Parowan. Laura sa att hon seriöst tyckte synd om mig som blivit placerad här för att det är ett så tufft "klimat". Efter att jag idag pratat med min vmamma bekräftade även hon det. Alla här har bott i Parowan sen dom föddes. Så har även deras föräldrar, morföräldrar osvosv. Dom har redan sina vänner och familjer (eftersom att alla är mormoner är familjen väldigt viktig och spenderar mycket tid tillsammans). Dom släpper liksom inte in nya människor. För dom har redan allt dom behöver. Min vmamma har en 3:e son, han flyttade tillbaka till Las Vegas från Parowan pga att han inte hittade några vänner. Det är svårt att förklara hur personer beter sig här, sättet dom är på.. Jag tror man måste uppleva det själv för att fatta hur svårt det är att komma in i samhället.
Rektorn på min skola är ny. Och han låter mig inte börja i några sporter. För att få börja i en sport måste jag göra try out. Rektorn säger att eftersom att alla try outs redan varit är det orättvist om jag får göra en i efterhand. Men jag var inte här när dom hade try outs, vad ska jag göra?? Så jag kan inte försöka komma närmre folk genom att börja i någon sport och aktivera mig, inte bara sitta hemma i min säng.
Just nu känner jag att det inte finns något hopp kvar. Inget går bra, allt har blivit helt fel. Jag har tagit upp med Laura om jag kan byta familj. Men hon säger att det inte går. Att vi får lösa dethär. Men kan någon förklara för mig hur det här utbytesåret ska kunna bli det bästa jag gjort i mitt liv?
Har säkert glömt hälften av allt som hänt osv. Och har inte kunnat skriva allt heller. Men nu har ni i alla fall fått en inblick i hur mitt år börjat. Låter det bra elleeer?
Tisdag 2011-09-13 11:24
Orkar snart inte mer....
Måndag 2011-09-12 16:55
Några bilder av mitt "hem".
Söndag 2011-09-11 18:21
Idag valde jag att inte följa med till kyrkan. Jag kännde helt enkelt inte för det. Skypade med världens bästa mamma och pappa istället. Och tror inte att jag missade något viktigt att lära mig ur bibeln!
9/11 idag, vilket är stort för amerikanarna. Min vbror som är 12 frågade vad det var för speciellt idag, min vmamma kollade på honom som om han var tokig. Det är något 9/11 evagemang idag i biblioteket. Min kör-klass är där och sjunger, jag skulle också varit där. Men jag missade kören i torsdags pga field trippen och visste inte. Såklart glömde min vsyster att berätta för mig. Så nu sitter jag här ensam i huset och lyssnar på regnet. Alla är förmodligen i biblioteket, men jag kunde ju inte följa med eftersom att jag skulle varit där med kören, då kan jag ju inte dyka upp och inte sjunga.. Tråkigt för hade velat se vad dem gjorde. Typ Oh dear heavenly father please bless the lost lives on 9/11... osv... Inte svårt att gissa i denna stad, menmen något annat gör dom väl som inte har med gud att göra!
Lördag 2011-09-10 20:26
"****** is a b.. well I don't wanna say this word... But I'm going to anyways! She is acting like a real bitch!". Kan inte annat än att hålla med och det kom ifrån en vuxen person.
Lördag 2011-09-10 11:51
Igår åkte jag hem till Laura, min kontaktperson, och pratade med henne. Jag är jätte glad att jag fått en bra kontaktperson för jag vet att många inte har det, men Laura är väldigt bra. Jag berättade allt som hänt och hon sa själv att hon väntat på att jag skulle höra av mig, för hon märkte på intervjun förra helgen att allt inte var som det skulle. Laura ställde frågor till mig, min vmamma svarade på alla.
Vi ska i alla fall börja med att prata med min vmamma. Det känns pinsamt men jag måste, för om det fortsätter såhär så tänker jag inte bo kvar i den här familjen. Och Laura sa att den här staden är väldigt speciell, alla är mormoner och är på ett visst sätt. Om man inte är mormon är det svårt att komma in i det hela. Hon sa att hon varit orolig när jag blivit placerad här för hon trodde inte att det var rätt och hon tycker synd om mig som hamnat här. För det är väldigt speciellt, sättet som människorna här är. Det är svårt att förkara, man måste nästan leva här för att fatta vad jag pratar om. Men känns ju bra att det inte bara är jag som överdriver när jag säger att det är något fel på den här lilla staden, utan att det faktiskt är det.
Vi bakade en äppelkaka för att få mig på andra tankar och Laura ringde Erika. Hon är från Norge och var utbytesstudent här för 3 år sedan. Nu går hon på Southern Utah University i Cedar, 15 min härifrån, så hon kom över och var med oss hela kvällen. Det känndes bra och hon vet vad jag går igenom och att det är en svår miljö i Parowan. Laura är inte mormon och hon tycker vissa saker som jag berättade om min vfamilj är jätte konstiga. Hon blev jätte förvånad när jag sa att jag inte får kalla min vmamma eller vmormor och vmorfar för deras förnamn. Mormoner tycker att det är oartigt att barn säger en vuxens förnamn. Så jag får alltså inte säga Jolene till min vmamma och jag måste kalla min vmormor och vmorfar för grandma och grandpa. Och det finns massa sådana saker som exempel. Det är svårt eftersom att jag inte ens tror på gud, men jag försöker respektera deras religon även om mormoner är sjuka ibland. Alla regler, hur man ska vara osv.
Laura berättade att det inte var hon som placerat mig. Och att person som placerat mig behövde en extra poäng annars förlorade hon alla sina poäng inom CETUSA, min amerikanska organisation. Fattade inte riktigt vad poängen var bra för men i alla fal känns det som om hon placerade mig någonstans bara för att få den där poängen som tydligen var jätte viktigt. Allt känns bara fel och jag vill inte bo här. Jag vill bo i en normal stad, med normalt kristna personer. Önskar att jag hade gjort delstatsval och INTE valt Utah.
Fredag 2011-09-09 16:02
Senior trip imorse kl 07.30-11.00! Först samlades vi i Canyon View HS aula och gick igenom lite snabbt om alla colleges som man kunde välja att gå på ett infomöte om. Alla var i Utah! Sen fick vi välja tre college vi var intresserade av och gå till det klassrum dom hade infomöte i. Jag gick till Southern utah university, University of Utah och State of Utah university. Haha stor skillnad på namnen.. Det var kanske inte så intressant för mig eftersom att jag ska tillbaka till Sverige om 9 månader. Men verkar roligt att gå på college, jag ångrar typ att jag inte åkte på det istället för High school. Haha med alla grek sororities osv. Skulle vara kul faktiskt!
Torsdag 2011-09-08 17:38
Field trip idag! Min agriculture klass (Den som handlar om blommor) fick åka till Livestock om vi ville. Jag tänkte att det kan ju inte vara värre än skola plus att imorgon missar jag halva skoldagen pga college info inne i cedar, obligatoriskt för alla seniors. Så vore ju skönt att bara ha 2 lektioner kvar den här veckan. Livestock, vet inte om vi har det i Sverige?, är typ som en tävling för farmdjur. Man ställer ut sina grisar, kor och får och så går dommare runt och dömmer dom. På lördag säljs alla djur som ställts ut. Vi var där för att hjälpa till. Jag är me di FFA (future farmer of america) för att jag läser agriculture, då måste man typ vara medlem. Haha FFA... Det är dock inte alltid så illa som det låter! Igår bjöds alla FFA medlemmar på tårta på lunchen i skolan och tror inte att jag behöver angagera mig speciellt mycket, bara gå på mina vanliga agriculture lektioner. Oh just det, åkte gul skolbuss för första gången idag! Är så klart ingen skillnad från att åka vanlig buss men bara för att det är så typiskt high school!
Förövrig så mår jag inte så mycket bättre. Jag får inte börja i någon sport för min rektor och jag känner inte att det finns direkt någon jag kan umgås med på min lilla skola (Jag trodde det var 500 på min high school, men det är 500 från dagis till high school, sådå kan ni ju räkna ut hur många det finns i min ålder i den här staden). Så med andra ord går jag till skolan, kommer hem och har inget att göra resten av dagen. Min vfamilj har inte så mycket tid för mig så jag sitter bara på mitt rum och tänker. Och jag kan lova att det blir hundra gånger värre då. Jag ska prata med min kontakt person och se vad man kan göra åt saken. Jag har alltid tänkt att det blir bättre med tiden. Men jag har varit här en månad idag och jag känner att det kommer vara exakt likadant om 2, 3, 4 månader till. Jag har betalat för mycket pengar för att få ett OK år i en liten stad där jag inte trivs. Och just nu tröstäter jag så det heter duga. Kommer att gå upp 50 kilo!
Tisdag-09-06 16:08
Måndag = Labor day
Jag har ärligt ingen aning om vad det innebär, vad man firar. Det enda jag vet är att vi fick ledigt från skolan. Måndagsmorgonen började med pankaksfrukost i kyrkan. Jag åt tyvärr frukost hemma, men kön var 100 meter lång så jag antar att resten av stan åt pankaksfrukost. Vill dock inte klaga på frukosten här hemma (även om den igår inte innebar amerikanska pankakor) men vi har ju som sagt bed and breakfast i huset och vmormor lagar frukost. Jag får våfflor, gingerbread (våfflor som smakar mjukpepparkaka), french toast, pankakor varje dag! Äter aldrig frukost hemma, men här är anledningen till att jag vaknar om morgonen: Frukost! Hehe..
Labor day ja, efter frukosten var det labor day parad genom hela Parowan (vilket är typ 200 meter från ena änden till den andra haha). Företag, skolor osv får vara med och dom flesta (utom typ cheerleaderna, high school banden och dansarna) sätter på ett släp på bilen och dekorerar det. Det snyggaste vinner pengar. Men folk går ju även med för att göra reklam för sitt företag. Min familj gjorde ett släp med en säng, en soffa + TV, en spis som vmormor lagade pankakor vid och ett bord där vmorfar åt dom. Sen kastar alla godis från flaken och barnen blir som galna. Kastar sig över godiset. Jag funderar på att byta blogg.se mot något annat så att man kan lägga ut bilder. Det kan jag ju här med, men då måste jag lägga upp en åt gången och det tar 100 år.. Har i alla fall iprincip hela paraden på kort. Och efter paraden var Labor day slut.
Jag min vsyster och vmamma åkte till st George för att shoppa. Jag behövde jeans. Som inte är utsvängda och utprydda med stenar och strass. Vanliga tighta jeans finns typ ingenstans. Herre gud. Jag typ ni kan inte hitta en person i Sverige som bär ett par sådana här jeans. Min vmamma och vsyster ba Vaaaa? inte? Tja, antar att stilen är annorlunda där. Jag var tvungen att säga att jag hade på mig sådana kläder när jag var 10 år gammal. Hoppas dom inte tog illa upp. Och så fort vi kom in i en butik tog min vmamma fram massa plagg och ba: den här då? och samma sak personalen som försöker hjälpa och tar fram värdens fulaste jeans och ba men dom här är tighta. Jag känner mig bara taskig när jag säger nej, nej, nej, nej helatiden. Så letar helst på egen hand. I en affär blev nog hon som jobbade där sur för att jag inte gillade något.. Egentligen borde jag bara accpetera läget och ha på mig kläder som alla andra i min ålder har på sig, då är det ju inte svårt att shoppa heller och jag sticker inte ut. Nu hittar jag max 1 plagg i varannan butik och det är frustrerande för det är så sjukt billigt och jag vill bara shoppa massa..
Sen hem och med vfamiljen på the fair. Jag åt karamellglaserat äpple och 3 kilo pommes, eller smakade, det är alltsås en "poprtion" som ser ut som en skokartong med pomes frites. Har bild, det är seriöst vidrigt. Och köpte två påsar kettle corn!! Det är sjukt beroende framkallande och det är vanliga popcorn fast dom är smaksatta. Jag gillar orginalet bäst och dom är typ söta istället för salta, så det gör att man aldrig tröttar!! Jag kan typ äta en hel påse på en kväll!!
Söndag 2011-09-04 18:10
Min kontaktperson, Laura, kom nyss. Vi spelade ett spel som gick ut på att man läste olika problem som kan uppstå i familjen och så disskuterade vi dom. Sen var Laura tvungen att åka så jag han inte prata med henne. Nu måste jag göra läxorna. Men är så hungrig så kan inte tänka... Och det lär inte bli mat på 2 timmar!
Söndag 2011-09-04 10:51
Kommer ner till köket. Vmormor har gjort gingerbreadsmet och våffelsmet som står redo att laddas i våffel järnen. Mums. Är dö hungrig eftersom att jag bara åt lunch igår. Frågar om jag hinner duscha innan frukost. (Om det varit film hade ni nu hört ljudet av glas som krossas). Nej för idag är det första söndagen i månaden = fasta! Precis du läser rätt. Vi äter ingen frukost, ingen lunch sen går vi 4 timmar i kyrkan. Sent ikväll äter hela familjen middag tillsammans. Men innan dess får man inte äta något..
Och skulle pratat med kontakt personen igår. Väntade hela dagen tills kl 9 på kvällen då jag gick ner till min vmamma och frågade om hon inte skulle komma. Det visade sig att min vmamma skulle ringt henne men det hade hon glömt. Jaja, sa min vmamma, hon ringer väl en annan dag. Så blev det med det.
Igår så skickade Maddy sms och frågade om jag ville gå på the fair (typ som å-festen i Eskilstuna). Jag sa att jag gärna följde med, eftersom att jag legat hela fredagen och lördagen och gråtit i min säng. Det var bra att jag fick komma på lite andra tankar. Vi åkte en karusell som jag höll på att spy av. Förvånar mig att ingen annan spytt eftersom att jag inte är den som mår illa av karuseller, vi åkte hem direkt efter och jag fick lägga mig i sängen för om jag stod upp hade jag med all säkerhet spytt. Drack en asgod drink som var blå. Nu är min tunga + tänder blåa. Fortfarande. Haha. Imorgon är det Labor day. Ledig ifrån skolan. Ska kolla på paraden (kanske till och med vara med i den) och sen st george för shopping!
Lördag 2011-09-03 12:26
Sitter i min säng och väntar på att min kontaktperson ska komma och intervjua mig, se hur jag har det osv. Vet inte vad jag ska säga, för jag har det inte alls bra. Antar att jag måste vara ärlig och säga vad som är fel. Men jag tror inte att man får byta familj om det inte hänt någon jätte speciellt så att man inte kan bo kvar. Egentligen vill jag inte byta familj, för det är den här staden, skolan, människorna som känns fel. Vill inte bo kvar i närheten av det här stället. Jag kommer inte kunna vara mig själv på hela året och vad är det för mening med det? Orkar bara inte längre. Vill hem
fredag 2011-09-02 21:54
Känner mig så ensam!!! Vill skriva så mycket men vet inte vem som läser (google translate........). Just nu vill jag bara hem till personer som älskar mig och som finns där.
Onsdag 2011-08-31 22:48
1 dag till avklarad i usa, 272 more to go. Lämnat in stans snyggaste tårta och min vmamma är övertygad om att jag kommer vinna.. Och just nu känns det mer som jag är min vfamiljs personliga kock än utbytesstudent. Känns inte som om jag gör något annat än att laga mat. Visst det är jag som erbjuder mig, jag tycker om det och det är kul att dom älskar allt jag gör. Haha mamma och pappa, Jolene ville skicka vykort och tacka er för att ni har created such a good cook! Haha....
Min värdfamilj dricker inte alkohol, te eller kaffe. Idag hade vi "familje bön" efter maten (och innan såklart, här äter vi inte utan att välsigna maten). Sitter här och dricker mitt te och tänker på hur annorlunda det är här. Snart borde jag få en kulturchock så att det heter duga, för allt här är iprincip raka motsatsen till hemma. Och mycket har att göra med att jag bor i en by med mormoner. På tal om mormoner. Dom flesta mormoner åker ut i världen, eller usa, på a mission. Vet inte riktigt vad det är på svenska. Vet inte heller riktigt ad det är, men det har massa med kyrkan och deras religon att göra. I alla fall så träffade jag en .. dam.. idag som hade varit som missionär i Sverige. Och gissa vilken stad? Eskilstuna!! Ganska sjukt egentligen att jag i den här staden på 2-3000 pers hittar någon som bott i Eskilstuna.
En annan sjuk sak är hur mycket alla ger mig komplimanger helatiden. Det är seriöst sjukt. Visst amerikanare är trevliga än vi svenskar, men ALLA jag pratar med ger mig alltid komplimanger. Kan ta idag som ett exempel: imorse träffade jag min vmammas kompis. Det första hon sa var: OMG you are so pretty, are everybody like in love with you or something? Efter skolan skulle jag handla mat. 2 helt random personer stannar mig när jag går förbi och säger att jag är så "pretty", var inne i affären i 15 min. Och emmellan det har jag fått 100 till komplimanger och folk har sagt hur fin jag är. Och såhär är det varje dag, inte bara idag. Min värdmamma sa att hon borde köpa örlurar till mig för att det måste vara jobbigt att varenda person påpekar hur vacker jag är. Haha jag blir självklart glad att alla påpekar att jag ser bra ut, men är inte van vid att få såhär mycket respons och nu när jag tänker på det så är det sjukt. Haha men ganska bra boost på självförtroendet!
