Enda sedan jag kom till usa har jag haft en tanke i mitt huvud. Och det var att åka hem. Jag har drömt om att åka som utbytesstuden i hela mitt liv och jag är glad att jag åkte. För två veckor sedan så beslöt jag mig för att faktiskt åka hem. Mitt år (2,5 månader) har iprincip bara varit i tårar. Jag har mått väldigt dåligt, inte kännt mig lycklig en gång. Men det är inte därför, av hemlängtan, som jag har valt att åka hem. Jag vet inte riktigt om det är rätt att säga att det inte var min grej. Jag älskar att resa och att se världen. Det var intressant att bo i en värdfamilj (även om jag inte trivdes alls i min). Men jag tror att High School inte är min grej. Jag ska inte dra alla över en kant, för jag vet att mycket har med att jag bodde i en stad med mormoner att göra. Jag är inte mormon, jag tror inte på gud. Jag har inte kunnat vara mig själv en sekund i Parowan. Jag kvävdes där. Visst jag skulle flytta till en ny vfamilj, men jag vet att jag inte hade blivit lycklig på riktigt. Det hade säkert blivit bättre, det tror jag. Men som lyckligast är jag hemma med mina vänner, familj och pojkvän. Jag mejlade min rektor på min skola i Sverige och frågade om det var möjligt att börja skolan igen, även om det gått 2,5 månader och ta studenten med min klass. Han svarade att det gick absolut och då visste jag att det är menat att jag ska åka hem.
Just nu ligger jag i min säng hemma i Sverige. Jag är lite jetlaggad (okej, mycket eftersom att kl är efter 4 på morgonen och jag är pigg som en mört) men jag är sjukt lycklig. Har aldrig varit lyckligare i mitt liv. Jag får vara med personen jag älskar och har insett att jag inte kan leva utan. Har världens bästa familj och vänner och varför ska jag pina mig i usa och stå ut med ett år bara för att det är min dröm. Det blev inte som jag tänkt mig. Det finns inget jag kan/kunde göra för att mitt år skulle bli bra. Men jag är glad att jag åkte. Jag har blivit starkare som person, jag ser mer possitivt på saker och jag uppskattar det jag har sjukt mycket. Jag ångrar mig inte en sekund att jag åkte hem. Det här var rätt beslut för mig och jag är sjukt lycklig just nu. Världens lyckligaste faktiskt!
7