Placement
Sitter hemma hos en kompis då mamma ringer och berättar någonting jag aldrig trodde att mina öron skulle få höra. "EMMIE!!! Du har fått placering!" Och jag typ "va...?" Tog ett tag att smälta. Började gråta hysteriskt samtidigt som jag skrattade. Jag blev helt chockad. Trodde aldrig att den här dagen skulle komma.. Men så sant som sagt, redan om TVÅ VECKOR flyttar jag till Parowan, Utah!
I miss you
Okej. Nu får jag panik. Jag HATAR att ha sommarlov!!! Jag är sjuukt utråkad. Jag dör av tristess och jag dör igen om jag inte får åka till usa förens den 13 september!! Vad ska jag göra tills dess?? ÅH.
Ny tid på ambassaden den 2, på tisdag alltså. Så jag bör ha mitt visum, och vara klar för avfärd den 9:onde. Men har fortfarande ingenstans att ta vägen, och lär väl bli i september bara för att gud vill jävlas med mig..
For you I'll wait forever
Igår fick jag i alla fall mitt rum klart! Jag har slängt allt jag äger känns det som, ska vara borta i usa 10 månader innan jag kommer hem och ska bo i mitt rum igen. Men just nu ser det ut som om jag ska flytta.
Bombnedslag!!!!
Ording och reda, pengar på fredag
You are the reason that I'm breathing
Min dator fungerar iprincip inte alls nu. Skrev ett halvt inlägg i söndags men får publicera det nu istället:
Jag är, eller rättare sagt var, i full gång med att rensa mitt rum. Jag vet att jag bara ska vara borta i ett år, men jag har iprincip slängt allt jag äger och har. Nej allt är en överdrift, men mer än halva garderoben är borta (jag rensade bort precis allt som jag inte använder) typ 2/3 delar. Däremot alla saker jag äger, mycket bestående av skit, har jag slängt. Jag har nu 3 stora soppsäckar fulla med skräp. Helt sinnes! Inte så att jag tänker slänga saker jag använder, grejen är just att jag bara har en massa saker i mitt rum som ligger och skräpar. Bäst att rensa bort allt. Så nu är mitt rum, förutom på och under sängen, total rensat. Jo varför jag slutade var därför att jag var mitt uppe i att slänga gamla kvitton då jag såg en stor svart spindel krypa omkring. Damsög upp monstret, ställde mig på en stol och andades lite innan jag tänkte att nu räcker det för idag. Jag har hittat gamla minnen och saker jag letat efter, men spindlar hittar jag helst inga fler...
I'm gonna be here forever more
Var i huvudstaden över natten med världens bästa kille, då jag fick höra att nya tider på ambassaden släppts! Fick panik att jag inte kunde göra ett piss åt saken just då, men kom nyss hem och har nu (efter en massa krångel som vanligt) en ny intervju tid den 5 augusti!!!! ASBRA!
Det ryktas om att vi som inte fått familj än inte kommer att åka förens den 9 augusti som tidigast och det tar ca en vecka för visumet att komma efter intervjun, så den 13 augusti borde jag komma iväg (om inte senare, hehe har ju ingenstans att ta vägen än). Eventuellt kan explorius fixa ett tidigare datum på ambassaden om så behövs!
I love you more than words can say
Gullig bild, jag vet
När den biten är klar får man en kod som man använder för att boka en intervju på abassaden i Stockholm. Om det nu är någon blivande utbytesstudent som läser detta, tips: Direkt när du får underlagen för att söka visumet, sök. på. en. gång!!! jag väntade en månad och det är väldigt svårt att få tider på ambassaden. Nu har jag en tid den 11 augusti. Det tar en vecka att få hem ditt pass (som du lämnat på ambassaden eftersom att det är där i ditt visum kommer att sitta) + visum en vecka senare. Före den 18 kommer jag inte iväg till usa om jag inte får en intervju tid tidigare.. Nog för att det är en månad kvar och nog för att jag inte kommer att ha den turen att flytta till usa om en månad. EN MÅNAD. Tiden bara susar iväg och här sitter jag och kan inte ens fatta att jag ska åka. Det är för mig ytterst orealistiskt..
Jag har en lista på saker att göra innan usa:
- packa ner mitt liv i en väska på 23 kg
- rensa mitt rum
- fixa bankort + ett extra
- fixa presenter till värdfamiljen (kul när man har en)
Som present hade jag bland annat tänkt mig en scrapbook med svenska recept. Det lär ju ta sin lilla tid. Bäst att ta tag i saken imorgon. Sen tänkte jag att eftersom att dom inte har dl mått osv i usa så köper jag ett sett med alla mått man behöver i recepten. För
1. då slipper jag översätta, haha slö.
2. eftersom att det är svenska recept ska dom väl göra det som vi gör det i Sverige? Ändå lite roligt, eller?
Övriga presenter vet jag inte riktigt vad jag ska köpa än. Jag har ju ingen familj så det blir svårt att planera...
Jag återkommer när jag har något mer om usa att dela med mig!
And I'm gonna be here forever more
63 eller 64 dagar max kvar. Glömde totalt bort vilket, skulle satsa på 63 men... Tycker att tiden går så sjukt sakta. Sakerna jag gjorde i helgen känns det som att jag gjorde förra månaden. Men det är väl bra antar jag, börjar bli lite orolig över hur jag ska klara usa mentalt. Börjar bli lite orolig över att jag bara ska tänka negativ och deppa ner mig totalt, få världens hemlängtan. Därför kommer det väl säkert att bli så. Jag måste ändra min inställning. Finns bara vissa saker som jag inte vill lämna..
Men ser ändå framemot det så jävla mycket. Vill bara åka nuuuuuuu!!! Egentligen helt sjukt hur blandade känslor man kan ha. Jag både gråter för att jag inte vill åka och för att jag vill åka så fucking jävla gärna. Super taggad, minst sagt, men samtidigt rädd. Arg för att jag inte fått placering, glad att få spendera mer tid hemma med alla männsikor.
Men ärligt har jag inte ens fattat att jag ska åka. Det går inte att förstå att jag ska göra det här. Min dröm ska bli verklighet. Jag kan inte fatta att jag om max 2 månader är i usa och lever ett helt nytt liv. Det enda jag kan förstå är hur nyttigt det kommer att vara att åka bort ett år helt själv såhär. Vad mycket jag kommer lära mig och vad glad jag (förhoppningsvis) kommer att vara över att jag vågade ta steget.
Till alla blivande och gamla utbytestudenter: Vi är fan sjukt modiga!
I wouldn't wanna have it any other way, I'm addicted and I just can't get enough
Idag, om 2 timmar exakt, tar jag tåget upp till Stockholm på utbytesträff. Vi ska mysa lite i humlegården och det ska bli roligt att träffa folk som faktiskt går egenom exakt samma sak just nu!
Idag är det en månad och en vecka kvar tills de första far iväg och 9 veckor tills jag senast åker!! Sjukt lite om man tänker efter. Men eftersom att jag inte fått en familj så kan jag inte riktigt fatta att jag ska åka bort ett år, fattar det nog inte förens jag väl är på plats i usa.... Så än är jag inte nervös. Bara väldigt otålig och nyfiken vart jag kommer att bo under mitt år. ÅH, snart får dom höra av sig med goda besked.. Fast på ett sätt är det skönt att inte veta när jag kommer att behöva säga hejdå. Jag kommer bara att sitta och räkna ner dagarna och få panik. Usch, vill verkligen inte..
